Med sin stora halmhatt och ofta en väldig gul penna i ena handen har Pedro Castillo kommit ”från ingenstans” och blivit en av de mest igenkännbara figurerna i latinamerikansk politik, skriverFinancial Times i ett porträtt av Perus nyvalde president. Castillo vann över sin främst rival, den korrupptionsåtalade högerkandidaten Keiko Fujimori, med knappa 50 000 röster och 50,1 procent mot 49,9, se tidigare blogg här.
Castillo är föga känd ens i Peru. Bilder där han plöjer fält i Anderna med oxar har spridits liksom andra bilder där han rider till vallokalen. Men han ger få intervjuer och tackade nej när Financial Times bad om en.
Om allt faller på plats kommer han att sväras in den 28 juli som en ”av de mest osannolika ledarna i Perus historia”.
Castillo är ingen erfaren politiker, skriver FT. Ena dagen agerar han för att nationalisera företag och vill skriva om Perus konstitution från 1993. En annan dag kan han ägna sig åt att försöka lugna Perus förskräckta elit genom att säga att de ingenting har att frukta. Nu vet ingen riktigt vad de har att vänta.
Men han vet hur man ska elda upp folk, skriver FT:s Gideon Long vidare. Hans enkla budskap ”inga mer fattiga i detta rika land” ledde säkert till miljoner röster i utfattiga peruanska byar i Anderna och i Amazon-bäckenet.
”Han är en av oss”, sa Edith Vega, när hon köpte mat i staden Chota, inte långt från platsen där Castillo föddes. ”Han vet vilka våra problem är och de är inte bara Chotas problem”.
Castillo föddes 1969 i den lilla byn Puña i den nordliga Cajamarcaregionen i Anderna, som ofta räknas bland de fattigaste i landet.
De som känner Castillo menar att han är socialt konservativ, fortsätter Long. ”Det är otroligt att han kommer att kämpa för gay-rättigheter, kvinnornas ställning eller lättnader i abortlagarna”.
Castillos rötter i de fattiga delarna av Anderna har medfört att han ofta sagts påminna om Bolivias förre president Evo Morales. Men det är nog missvisande. Andra jämför honom med Pepe Mujica, Uruguays vänsterpresident för ett decennium sedan och sammanfattar ”han är en enkel och hederlig man”.
Pedro Castillo plöjer med två oxar på sin gård i Chugur Foto: Martin Mejia/AP
Luis Arce, centre, celebrates with his running mate, David Choquehuanca, right, on Monday. Photograph: Ronaldo Schemidt/AFP/Getty Images.
Bolivias folkliga vänster,Evo MoralesMovimiento Al Socialismo eller bara MAS, verkade på måndagen svensk tid ha vunnit en övertygande seger i söndagens bolivianska val. Det är en god nyhet av ett slag som är ovanligt i dessa tider, skriver Göran Therborn i en kommentar på Facebook.
Luis Arce, som nu valts till president, har varit den ekonomiske arkitekten bakom Bolivias extraordinära utveckling under Evo Morales presidenttid. Han nationaliserade gruvorna, naturgasutvinningen och skapade ett statligt telekommunikationsnät, skriver DN.
Bolivia har haft ett dussin år med stadig ekonomisk tillväxt som också följts av dramatisk minskning av ojämlikheten i landet, på ett sätt som påminner om vad som hände under den skandinaviska socialdemokratin under åren 1945 – 80, konstaterar Therborn.
Morales gjorde misstaget att se sig som oersättbar och bröt möjligen mot konstitutionella regler. Trots anklagelser om påstått valfusk vann han valet 2019. Två grupper av amerikanska statsvetare har analyserat valet och funnit att Morales valseger i huvudsak var korrekt, men att det fanns vissa tveksamheter.
Högerextrema grupper revolterade i landet, fick stöd av ett polisuppror och av den militära överbefälhavarens avgång, varefter Morales gick landsflykt. Han talade på valdagen till det bolivianska folket från argentinska Buenos Aires.
En högerextrem representant för den vita mycket katolska överklassen tog makten med mandatet att förbereda det val som nu hållits. Samtidigt installerades en amerikansk CIA-agent som interimspresidentens personlige sekreterare.
Den nya tillfälliga regeringen satte igång en häxjakt på alla som arbetat för Morales tidigare regering och anmälde Morales till den Internationella krigsförbrytardomstolen i Haag anklagad för ”terrorism”.
Valet genomfördes med observatörer från EU och från Carter Center under nerlugnade omständigheter.
Det är ännu inte klart hur USA kommer att förhålla sig. De officiella siffrorna har inte kommit ännu. Men prognoser ger MAS-kandidaten Luis Arce 52 – 53 procent av rösterna mot 30 för hans närmste konkurrent, Carlos Mesa från den elit som styrde Bolivia före Eva Morales. Ledaren för högerupproret 2019 förefaller bara ha fått 14 – 15 procent av rösterna.
Arce var därtill den enda kandidat som fick stöd i hela Bolivia. I de västliga högländerna, i huvudstaden La Paz och i Cochabamba fick han två tredjedelar av rösterna.
De ännu inte officiella siffrorna har publicerats i de större medierna och såväl interimpresidenten Jeanine Áñez och en representant för högern har erkänt förlusten.
Den folkliga demokratin tycks ha segrat, avslutar Göran Therborn sin text.
Arce, den nya presidenten som tidigare var finansminister i Morales regering, utropade sig som segrare i TV sent på söndagskvällen lokal tid, rapporterar The Guardian.
– Vi har återerövrat demokratin och framförallt också hoppet, sa den 57-årige ekonomen, utbildad i Storbritannien.
Luis Arces första åtgärd efter valsegern blir att verkställa kongressens beslut att dela ut ett särskilt matbidrag till arbetslösa för att de ska kunna klara sig genom coronapandemin, skriver DN.
Supporters take part in an offering to the Pachamama (Mother Earth) during a closing campaign rally of the Movement to Socialism party (Mas) ahead of the Bolivian presidential election, in El Alto, on Wednesday. Photograph: David Mercado/Reuters.
Unión Juvenil Cruce, en öppet fascistisk organisation, har spelat en stor roll vid statskuppen i Bolivia.
Den USA-stödda kuppen i Bolivia handlar både om att ta kontroll över landets rikedomar, särskilt naturgas och mineraler, och om att med rasistiska förtecken ta hämnd på den inhemska indianska befolkningen som under Eva Morales 14 år vid makten styrt landet så att dess fattiga majoritet gynnats.
Så skriver Finian Cunningham i en kommentar på Strategic Culture Foundations webbsida. Cunningham är en 63-årig amerikansk journalist med rötterna i Irland, född i Belfast.
För tre veckor sedan tvingades Eva Morales genom hot från militären att lämna sin post som president och fly ur landet till exil i Mexiko. President Trump hyllade kuppen som ”en seger för demokratin”. Men så var det knappast, konstaterar Cunningham.
Den självutnämnda nya regimen i Bolivias huvudstad La Paz är snarare nykolonial med starka band till USA. Vad den nu gör är att i snabb takt riva upp de reformer som Eva Morales genomfört i landet under 14 års styre genom demokratibyggande med progressiva demokratiska medel.
Fascistiska paramilitära enheter med stöd av förmögna bolivianska oligarker, spelade en stor roll under kuppen, skriverMax Blumenthal och Ben Norton. De har publicerat bilder från La Paz, där Eva Morales tidigare presidentpalats i La Paz plundras och vandaliseras av sådana huliganer.
Nämnda oligarker representerar en högerextrem form av kristen fundamentalism, skriver Cunningham. För dem är indianerna ”hedningar”. Den självutnämnda ”interimpresidenten” Jeannie Anez, har nedlåtande beskrivit landets urbefolkning som ”satanistisk”.
Den verklige kuppledaren är den 40-årige multimiljonären Luis Fernando Camacho. Under lång tid har han varit ledare för den öppet fascistiska organisationenUnión Juvenil Cruceñista.
Max Blumental är en oberoende journalist, författare och filmare, därtill grundare till webbsidanGray Zone, som riktar journalistisk uppmärksamhet på USA:s ”permanenta krig” och hur de hänger samman med landets inrikespolitik.
Bilden här under visar hur efter statskuppen Eva Morales tidigare presidentpalats i La Paz plundras och vandaliseras av fascistiska paramilitära enheter som med stöd av förmögna bolivianska oligarker, spelade en stor roll under kuppen, skriver Max Blumenthal. Stillbilden (en skärmdump ur filmen) visar hur plundrarna på en av palatsets väggar klottrat HIJO DE PUTA, ”du son till en hora”, en grov skymning av den tidigare presidenten. ”Låt ingen kalla de nya makthavarna för prodemokratiska, skriver Blumenthal.
Bilden överst en skärmdump ur en (spanskspråkig) film om den fascistiska organisationen Unión Juvenil Cruc, som spelat en avgörande roll i kuppen.
Fotnot: Många västmedier har varit ovilliga att beskriva händelserna i Bolivia som en statskupp. Samtidigt har deras bevakning av Bolivia klingat av efter de första dagarnas dramatik. Min blogg bygger huvudsakligen på andra källor.
The squalid US-backed fanatics of the Bolivian right ransack the house of the country’s elected president, Evo Morales. And the havoc is just beginning. Let no one call them “pro-democracy.” https://t.co/rwwvOSAEaA
Bolivias president Evo Morales flydde på tisdagen till Mexiko där han garanterades exil. Den mexikanska regeringen beskrev det som skett som en militärkupp. Bild: Reuters / David Mercado.
Jag råkade besöka Bolivia en månad efter det att Evo Morales krönts till landets förste indianske president. Morales möttes i februari 2006 av en väldig våg av folklig uppskattning.
I huvudstaden La Paz och ännu mer i den indianska tvillingstaden El Alto på höjden över huvudstaden talade alla om att en ny tid hade börjat och att landet skulle slå in på en rättvisare värld efter att historiskt ha styrts av USA-vänliga politiker som under decennier sålt ut landet till multinationella företag, särskilt amerikanska.
På spanska betyder mas ”mer” men i Bolivia den gången stod det för Evo Morales styrande parti MAS, Movimiento al Socialismo. Någonstans har jag en CD-skiva vars musik hördes överallt den gången: Somos MAS, vi är MAS-anhängare, men också ”vi vill ha mer av landets tillgångar.
Det var karneval i La Paz. Överallt hördes karnevalsmusik. Med vattenpistoler och vattenfyllda ballonger prickades gringos, som normalt syftar på nordamerikaner men i karnevalstider på alla utlänningar. Det gällde bara att hålla god min och snabbt rädda sig in på något café.
Den gången var Bolivia Latinamerikas fattigaste land. Få länder i världen har blivit så plundrade som Bolivia.
USA angrep redan då tidigt 2006 Evo Morales. USA:s vedervärdige tortyrförsvarande försvarsminister Donald Rumsfeld jämförde i ett tal Venezuelas Hugo Chavez med Hitler och nämnde Morales i samma mening.
På tisdagen flydde Evo Morales till Mexiko, som skickade ett regeringsplan för att hämta honom och som betecknade det inträffade som en militärkupp, sannolikt stödd av USA. Vad som verkligen hände under valkampanjen har jag svårt att kunna slå fast. Men jag noterar att svenska medier knappast har gått lita på i sin rapportering.
Den norske vänsterbloggaren På Steiganskriver rakt ut på sin blogg:
”De militære, fascistene og overklassen i Bolivia i ledtog med USA har styrtet Bolivias lovlig valgte president, Evo Morales. Når de gjorde det skyldes det at Morales tok de fattiges parti mot de rike, og ikke fordi han var en angivelig «diktator».
Steigan hänvisar i sin text till den amerikanska tidskriften The Nation som den 1 oktober i år skrev om det socialistiska Bolivias anmärkningsvärda framgångar.
Under Evo Morales och MAS 14 åer vid vid makten har lite för de flesta bolivianer förbättrats dramatiskt. Nyckelindustrier har förstatligats. Sociala utgifter har prioriterats och dramatiskt halverat fattigdomen i landet. Man har byggt ett nytt land med modern infrastruktur. Särskilt har allt detta påverkat levnadsvillkoren för Bolivias ursprungsbefolkning, indianerna, som nu för första gången fått glädje av landets enorma naturtillgångar.
Bolivias ekonomi har under åren med Evo Morales som president ökat med årligen 4,6 %, dubbelt så mycket som genomsnittet för Latinamerika. Inflationen har varit under kontroll. Regeringen har kunnat bygga upp ansenliga reserver. Landet har fått en ny medelklass ur ursprungsbefolkningen.
Den ekonomiska överklassen har rasat mot Morales jordreform, som fördelade av de stora jordägarna obrukad jord till jordlösa bönder. Landets förmögna har också upprörs över att staten under Morales ledning nationaliserats landets naturgas och olja, liksom telekommunikationer och elförsörjning. Samtidigt har minimilönerna tredubblats.
Luis Fernando Camacho ligger enligt latinamerikanska TeleSur bakom statskuppen mot Evo Morales. Foto: Reuters.
Latinamerikanska TeleSur english tvekar inte att tala om det som skett som en statskupp och presenterar också kuppledaren, Luis Fernando Camacho, som Bolivias Bolsonaro, med anspelning på Brasiliens extremnationalistiska president.
Camacho blev som 23-åring vicepresident i Cruceñista Youth Union (UJC), som International federation for Human Rights beskrivit som ett slags paramilitär grupp som utfört rasistiska övergrepp mot landets ursprungsbefolkning. Den nu 40-årige Camacho beskrivs av TeleSur som den person som lett kampen och kuppen mot Morales.
Fotnot: Pål Steigan avslutar sin fylliga dokumentation av statskuppen i Bolivia med fem viktiga punkter:
Evo Morales vant valget. En boliviansk domstol ga ham grønt lys til å stille til valg en fjerde gang og i det valget fikk han 47,1% av stemmene mot opposisjonens 36,5%.
Opposisjonskandidat Carlos Mesa har et svært nært forhold til USA og at USA i mange år har brukt ham som informant i Bolivia, slik det framgår av WikiLeaks.
Bolivia har verdens største litiumreserver. Noen har kalt Bolivia for «litiumens Saudi-Arabia». Litium er for elbiler nesten det olje er for bensinbiler. Det gjør kontrollen over Bolivia av strategisk enorm betydning for den multinasjonale korporasjonene og USA.
Evo Morales har vært en hovedmotstander av USA i Latin-Amerika.
Fotnot 2: I min bok Hemma i Ingenstans. Resor till städer (Carlssons 2008) skildras Bolivia och La Paz i ett kapitel.
Bilden: Karnevalen i f d tenngruvestaden Oururo, där Evo Morales föddes 1959, som ett av sju barn, varav fyra dog som barn. Som sexåring följde Eva med sin pappa till Argentina för att skörda sockerrör. Som tolvåring hjälpte han pappan med att föra lamadjur över slätten. Foto: Sören Sommelius.
Karnevalen i Oururo, den stad där Evo Morales föddes.
