Svenska medborgare sitter nu frihetsberövade i läger i kurdiskt kontrollerade nordöstra Syrien. Det rör sig om 25 svenska kvinnor med trettiotalet barn. Situationen är så allvarlig att FN upprättat en ”skammens lista” över de länder som inte tagit hem sina medborgare, däribland Sverige, skriver Jan-Olov Karlsson Fält och Klas Corbelius, båda aktiva i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, tidigare Broderskapsrörelsen i en debattartikel i socialdemokratiska Aktuellt i Politiken 15/21.
Barnen far väldigt illa i lägren. De har inte tillgång till sjukvård, , utbildning och näringsrik mat. De kan inte leka och får inget som helst stöd i sin totala utsatthet, trots att de skulle behöva rehabilitering för att bearbeta sina trauman.
I lägren kan en del av de svenskor som varit anknutna till IS misstänkas för allvarlig brottslighet. Det är skälet till att Sverige inte velat ta hem någon av dem.
Men, skriver de båda författarna. Barnkonventionens artikel nio omöjliggör att barnen separeras från sina mammor. Enda möjligheter är att mammorna får följa med sina barn hit för att i Sverige få individuell och rättssäker prövning av expertmyndigheter.
Det kurdiska självstyret har upprepade gånger uppmanat länderna att ta hem sina medborgare. Att inte göra det innebär bara att problemen skjuts på framtiden, skriver Karlsson Fält och Corbelius. När barnen blir äldre utan att få någon hjälp riskerar de försvårad rehabilitering och bestående skador. Samtidigt kan lägren ”på samma sätt som Guantánamo bli verktyg i extremisternas propaganda”.
Sanna Marins socialdemokratiskt ledda regering i Finland har valt en annan linje än den svenska genom att ta hem barnen och om så varit nödvändigt också deras mammor. Debattartikeln avslutas med uppmaningen: ”Om Finland kan, så bör vi kunna”.
FN-organisation vurderer, at 94 procent af børn i skolealderen bor i områder med »svære, ekstreme eller katastrofale uddannelsesforhold« hovedsageligt koncentreret i Aleppo, Idlib og Rif Damaskus. Billedet er fra en skole i en forstad til Damaskus. Foto: YOUSSEF BADAWI.
Danmarks nya inhumana flyktingpolitik drabbar syriska flyktingar i landet – och alldeles speciellt barnen, skriver danska Information, som i en artikelserie särskilt granskar de syriska flyktingarna i Danmark.
Utlänningsmyndigheterna i Danmark drar nu in uppehållstillstånden för syriska flyktingar från Damaskusområdet, som Flyktingnämnden har klassificerat som relativt ”säkert”. Det innebär inte minst att antalet syriska barn utan uppehållstillstånd kommer at stiga. De familjer som inte återvänder frivilligt till Damaskusregionen kan förväntas hamna inspärrade på ett så kallat ”udrejsecenter”, där föräldrarna ska motiveras att resa till krigets Syrien, skriver Information.
Valet för de syriska familjerna i Danmark står mellan att antingen resa till ett Damaskus där de flesta skolor är förstörda och där tillgången på många livsmedel är ytterst begränsad – eller att inhysas i Udrejsecenter Avnstrup, med starkt begränsad livskvalitet.
Det handlar om hundratals syriska flyktingar vars uppehållstillstånd de danska myndigheterna drar in eller vägrar att förnya, för de flyktingar som kommer från Damaskusområdet, det så kallade Rif Damaskus.
Danska Rädda Barnens Mellanösternrepresentant, Anne Margrethe Rasmussen, säger att tio års inbördeskrig har haft en dramatisk effekt på landet.
– Alla platser i landet – också i Damaskusregionen – har påverkats av det långvariga kriget med stor osäkerhet i det mesta. Landet är inne i en djup ekonomisk kris. Valutan har varit i fritt fall. Priserna på mat har ökat så våldsamt att många familjer inte har råd att köpa den mat deras barn behöver.
FN:s World Food Programme (WFP) uppskattade I februari att 12,4 av Syriens 17 miljoner invånare är ”food insecure”, utan tillgång till tillräckligt med mat till överkomligt pris. På ett år har antalet ökat med 4,5 miljioner – och är det högsta någonsin i landet. Priserna på basmat är 29 gånger högre än före inbördeskriget. 6,2 miljoner barn får inte tillräckligt med mat.
I Damaskus levde 2020 över en miljon människor (av 2,4 miljoner) i nöd eller akut nöd. I Rif Damaskus låg samma tal på 2,3 miljoner av 2,9 miljoner.
– Det är inte samma sak som att leva under bombardemang, säger Anne Margrethe Rasmussen. Men det är ytterst otryggt att sända tillbaka barnfamiljer till sådana livsvillkor.
Möjligheterna för återvändande barn att gå i skolan är minimala. FN:s Humanitära Koordinationskontor (OCHA) anger att 94 procent av barnen i Syrien bor i områden med ”svåra, extrema eller katastrofala” villkor för skolorna. Det gäller särskilt Aleppo, Idlib och Rif Damaskus. Var tredje skola är oanvändbar, många är förstörda, i andra har flyktingar flyttat in.
– Det är orimligt att skicka barn tillbaka till Syrien under rådande förhållanden, betonar Anne Margrethe Rasmussen. Landets infrastruktur är förstörd. Det är osäkert om familjerna har något hem att återvända till och om barnen kan gå i skolan. Föräldrarna riskerar att arresteras. Och vad som händer familjerna är omöjligt att förutsäga.
Hur kan dessa övergrepp ske mot de mest utsatta, flyktingarna från kriget, i det välmående och rika Danmark? Skulle något liknande kunna inträffa i Sverige?
Fotnot: Läs också Carstens Jensens debattinlägg om det Danmark som nu skickar vuxna och barn som kommit som krigsflyktingar tillbaka till al-Assads Syrien, publicerat på HD:s kultursida 15/4:
En begravelsesplads i udkanten af Syriens hovedstad, Damaskus. Op mod 600.000 anslås at være døde i den 10 år lange konflikt. Foto: Omar Sanadiki/Ritzau Scanpix/Politiken.
Under tio års ohyggligt inbördeskrig i Syrien är landet förött. 6,6 miljoner syrier lever som internflyktingar i landet, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR.
Nästan lika många har flytt ut ur landet. De flesta av dem lever i miserabla flyktingläger i Turkiet. Men 1,5 miljoner har sökt asyl i Europa, därav 35 000 i Danmark, skriver danska Politiken. Många av dessa lever på tillfälliga uppehållstillstånd enligt den lag som de danska socialdemokraterna införde redan 2013.
En liknande inhuman lag lär senare i år införas av Stefan Löfvens nuvarande S-ledda regering i Sverige. Skulle moderaterna och sverigedemokraterna vinna valet nästa år lär väntar än värre övergrepp mot flyktingarna i landet.
Den danska lagen innebär att bara den som är flykting till följd av ”personlig förföljelse” kan få permanent uppehållstillstånd. Krig räknas inte. Den som flyr undan ett krig som det i Syrien och kommer till Danmark får inte permanent stanna i landet.
Förra året sökte 1547 personer asyl i Danmark, skriver Dagens Nyheter. Siffran är historiskt låg, vilket förmodligen beror både på coronapandemin och på den alltmer strikta danska migrationspolitiken. I januari meddelade statsminister Mette Frederiksen (S) att regeringens mål är noll asylsökande.
Det här handlar ju inte om en anständig flyktingpolitik utan innebär att den socialdemokratiska regeringen tar över Dansk folkepartis tidigare främlingsfientliga politik. Vad händer med ett samhälle som behandlar flyktingar på det viset, som mindre önskvärda personer med ett devalverat människovärde??
Den danska regeringen arbetar nu med något som man kallar ”repatrieringsstödet”. Man ger en summa på100 000–200 000 danska kronor till de asylsökande som självmant återvänder till sina hemländer.
Att den danska regeringen börjat dra in skyddet för syriska flyktingar möts av skarp kritik – bland annat av FN:s flyktingorgan UNHCR. Det har de senaste tre åren blivit något säkrare i Damaskusregionen. Men det är inte tillräckligt. Genom den nya politiken bryter Danmark mot flyktingkonventionen som landet skrev under 1953, menar UNHCR, enligt danska Information.
Också Amnesty International påpekar att Damaskus fortfarande har en hög våldsnivå generellt och att de som återvänder riskerar få sina mänskliga rättigheter kränkta.
– Vi är väldigt oroliga över situationen, det har inte skett någon radikal förbättring i Damaskusområdet, det sker godtyckliga arresteringar och folk försvinner, men trots det hävdar Danmarks regering att situationen inte är tillräckligt allvarlig för att motivera uppehållstillstånd, säger Lisa Blinkenberg, seniorrådgivare på Amnesty International i Danmark till Dagens Nyheter.
Häftiga strider har ägt rum i Damaskus förorter, med stor förstörelse. Ändå skickar Danmark tillbaka syriska flyktingar till huvudstaden.
Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson, både moderaterna, som på Trumps vis vill att ”invandringen ska vara bra för Sverige”. Skärmdump DN Debatt.
Sverige stänger gränserna mot omvärlden. Flera partier tycks tävla om att formulera en främlingsfientlig politik. Mycket påminner om situationen en bit in på 90-talet när Bert Carlsson och Ian Wachtmeisters Ny Demokrati blev mall för socialdemokratisk regeringspolitik, sedan många flyktingar kommit hit från det krigshärjade Jugoslavien.
Fast det är värre nu. Nu är det inte pajasparet Karlsson/Wachmeister som inspirerar till flyktingpolitiska utspel utan den öppet rasistiske ex-presidenten Donald Trump och förstås Jimmy Åkessons Sverigedemokraterna. Och nu handlar det särskilt om flyktingarna från de ohyggliga kriget i Syrien.
Jag är skeptisk till regeringens förslag om att det bara ska utfärdas tillfälliga uppehållstillstånd för flyktingar, det om något saboterar med lång väntan i utanförskap möjligheterna till integration.
Men här vänder jag mig särskilt mot den omänskliga och främlingsfientliga flyktingpolitik som moderaterna presenterade i torsdags. På DN-debatt publicerades då en artikel av partiets radarpar Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson. I ingressen anges att det handlar om 100 konkreta förslag för en ny integrationspolitik och så heter det att:
”Vi behöver en helt ny integrationspolitik där målet är att invandringen sammantaget ska vara bra för Sverige”.
En svensk variant av Trumps ”Make America Great again”, om jag förstår rätt.
Make Sweden great again? Trump byggde murar mot Mexiko, USA förbjöd flyktingar från en rad länder att komma till landet, i synnerhet från muslimska länder.
Har inte stora delar av invandringen redan ”varit bra för Sverige?” Skulle vården klarat av påfrestningarna under pandemin utan alla dessa kompetenta läkare, sjuksköterskor och undersköterskor med rötter i andra länder som stått för så mycket av slitet på sjukhusen? 30 procent av alla läkare är födda utomlands. 60 procent av de som städar på covidsjukhusen är invandrare.
Språkligt väcker artikeln funderingar. Det här är en artikel där moderaterna hoppas lansera ett huvudtema för att kunna segra i valet 2022 på en flykting- och främlingsfientlig politik, kalibrerad med sverigedemokraterna. Men i texten nämns inte ordet ”flykting” en enda gång.
I stället talas det om ”volymer”, i en total avhumanisering.
”För att klara integrationen krävs kraftigt minskad invandring. Moderaterna föreslår att ett volymmål … som ska påminna om Danmarks, heter det. Kristersson är Sveriges svar på främlingsfientliga Pia Kjærsgaard.
Har Kristersson inte fattat att flyktingarna som kommit till Sverige till stor del flytt från fasansfulla krig, att de inte hade mycket val annat än att komma iväg och bort.
I stället talas det om ”integration”, ”om en nödvändig praktisk anpassning för att fungera i det svenska samhället – att respektera de lagar, seder och bruk som gäller här”.
Eller på staffantorpska, vellingska, trelleborgska och sölvesborgska om att ”ta i hand när man hälsar”, inte bära slöja eller huvudduk”, etc.
Ordet ”integration” förekommer 34 gånger i texten. Fast Kristersson tycks inte veta vad det betyder och menar något annat. Flyktingarna som kommer hit ska inte vara till besvär. De ska snabbt lära sig tala ”begriplig svenska”, vad nu det betyder.
Om gamla farmor från en arabisk kultur flyr från ett land i spillror efter ett krig är det inte alltid lätt för henne att snabbt lära sig ”begriplig” svenska. Då ska hon enligt m-förslaget ut ur landet.
Därtill ska flyktingarna vara självförsörjande.
Kristersson uttrycker sig knappast själv på ”begriplig svenska”. Varför inte använda de ord som finns och hör till ämnet, krig, flyktingskap, trauma, flyktingläger – och försöka hederligt resonera om komplexa sammanhang. Hans och Svantessons språkbruk påminner mig om den vi-dom-retorik som de värsta nationalisterna i Jugoslavien använde under nittiotalets krig. De båda moderaterna sätter vi, de ”präktiga svenskarna”, mot de andra, ”dom där”, flyktingarna, som är lata och opålitliga och kriminella, som ska sättas åt, sättas på plats och veta hut.
Nu ska ”dom där” få lära sig: ”Ersättningen de första fem åren ska vara lägre”, invandrare ska successivt få kvalificera sig till bidrag och välfärdsförmåner, moderaterna vill ”avskaffa rätten för asylsökande att bosätta sig var de vill”, och så vidare.
I Dagens ETC kommenterar Johan Ehrenberg både regeringens flyktingpolitiska utspel och moderaternas. Han skriver bland annat:
”I dag har vi en justitieminister som öppet skryter över att få söker asyl i landet, trots krig och förföljelse. Så djupt blev fallet.”
Och: ” Moderaterna har nu lagt förslag om att minska bidrag för just flyktingar och göra välfärden uppdelad så att den som inte är etablerad ska få leva på fattig nåder. Det här är ren rasism och Sverigedemokraterna jublar.
Det går inte att motarbeta högerextrem rasism med att ge efter för den. Det går inte att stoppa flyktinghat och invandrarhets genom att vara glad över att asylansökningarna minskar.”
The coffins of General Soleimani and his comrades who were killed in Iraq were carried on a truck surrounded by mourners during a funeral procession in Mashhad, Iran, on Sunday.Credit…Mohammad Hossein Thaghi/Tasnim News Agency, via Associated Press
Tre raketer rapporteras på söndagskvällen ha slagnit ner i den så kallade gröna zonen i Iraks huvudstad Bagdad, där bland annat USA:s och Storbritanniens ambassader finns. Flera personer ska ha skadats enligt poliskällor till Reuters. Läget är oförutsägbart och ytterst allvarligt.
Går vi mot ett nytt storkrig efter Donald Trumps drönarmord på den iranske generalen Qassem Soleimani på Bagdads flygplats? Många fruktar det.
I Iran förbereder man sig för att USA ska angripa 52 av Trump utpekade mål, däribland kulturellt viktiga platser i landet. Man har också övergett de sista delarna av kärnvapenavtalet, framförhandlat under Obamas presidenttid.
Iraks parlament har samtidigt krävt att alla amerikanska trupper lämnar landet.
Därigenom har Sverige blivit inblandat eftersom 70 svenska soldater finns stationerade på en amerikansk bas en bit utanför Bagdad. De ingår formellt i den USA-ledda koalitionen Operation Inherent Resolve (OIR), som folkrättsstridigt och utan mandat från FN:s säkerhetsråd är stationerad i Irak.
Deras uppgift är, heter det, att bekämpa IS genom att träna den irakiska armén. Men OIR används i verkligheten också för att likaså folkrättsstridigt intervenera också i Syrien och för att på olika sätt motverka Iran i hela regionen”, skriver utgivarna av sajten ”Bevara Alliansfriheten. Nej till Natomedlemskap”.
De amerikanska trupperna har i realiteten ofta fungerat som en ockupationsarmé under 17 långa år av kaos i ett samhälle som USA bombat sönder och samman. Till det kommer att Iran efter avrättningen av Qassem Soleimani nu gör OIR och de svenska soldaterna till en måltavla för USA-fientliga aktioner.
I en annan artikel av samma sajts utgivare konstaterar dessa att Sverige under söndagen beslutat att de svenska soldaterna i Irak ska göra en tillfällig paus, till följd av ”det spända läget mellan USA och Iran”.
Det här är inget annat än en fräck lögn, heter det vidare i samma artikel. Försvarsmakten är naturligtvis fullt införstådd med att det är USA som leder OIR och fattar alla beslut.
Iraks premiärministerAbdul-Mahdi informerades före raiden och bad uttryckligen Washington att inte genomföra den. När USA struntade i detta bröt man flagrant mot Iraks nationella suveränitet.
De närmaste dagarna blir viktiga. Ur svensk synpunkt måste regeringen vara tydlig, avsluta deltagandet i OIR och en gång för alla dra hem svenska trupper från det ockuperade och krigshärjade landet.
Vettvillingen i Washington kan gå vidare och angripa Iran så som han hotat. Iran är med cirka 83 miljoner invånare lika stort som Tyskland (82 milj). Ett amerikanskt krig med bomber och missiler mot Iran vore fasansfullt på alla vis, med oändligt mänskligt lidande. Låt oss i det under sekler så fredsinriktade Sverige snarast dra oss ur det här smutsiga spelet: Sverige ut ur Irak!
Samme vettvilling har verbalt knappast visat återhållsamhet när det gäller användningen av kärnvapen. I ett för USA trängt läge kan vad som helst inträffa.
Inspektionen för strategiska produkter, ISP, ansvarar för svenska företags vapenförsäljning och måste godkänna alla affärer. Den 15 oktober stoppade ISP all vapenförsäljning till Turkiet – efter den turkiska invasionen i norra Syrien.
Svenska Freds uppmärksammade kort tid dessförinnan att Sverige förra året exporterade Sverige krigsmateriel till Turkiet för närmare 300 miljoner kronor – den högsta siffran på hela 2000-talet.
Används svenskt krigsmaterial ändå i Syrien, undrar Svenska Freds expert Linda Åkerström i sitt senaste nyhetsbrev om svensk vapenexport. Hon citerar journalisten Wilhelm Jaresand som i en granskning för Kvartal slår fast att ”Svenskt stål skyddar krigsförbrytare i Syrien”. Det handlar bl a om pansarskyttefordonet Otokar Cobra.
”Att Turkiet ville ha just Armox är alltså inte speciellt konstigt, och två källor med insyn i svensk vapenexport bekräftar att det sålts just dit. I ett internt dokument från SSAB som vi tagit del av listas det turkiska stridsfordonet Otokar Cobra som ett av de fordon som bepansrats med Armox.2 Cobran är ett pansarskyttefordon som kan transportera upp till nio soldater och utrustas med allt från tunga kulsprutor och granatkastare till missilsystem för att skjuta ner flygplan och helikoptrar.
I filmer syns stridsfordonet användas av Turkiets rebellgrupper under operationer i Syrien, vilket även bekräftas av flera källor inblandade i striderna i Syrien. Enligt uppgifter från YPG ska stridsfordonet ha överförts till Turkiets syriska rebeller så tidigt som 2016.”
Svensk krigsmateriel har använts av syriska rebeller som stöttas av Turkiet. Samma rebeller som FN och Amnesty anklagar för krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter. Dessa rebeller har suttit säkra bakom det svenska pansarstålet Armox från SSAB, som är statligt delägt via LKAB.
I en FN-rapport skriver man att situationen i de syriska områden som Turkiet kontrollerar är så pass dålig att kidnappningar, försvinnanden, tortyr, utpressning och lönnmord möjliggörs och till och med främjas.
Och Sverige ”deltar” åter igen på fel sida, deltar i dödandet också av civila, utan värst mycket till debatt. Svenska vapen används till krigsförbrytelser.
”Hur är det möjligt att öka försvarsbudgeten med flera miljarder kronor per år utan att det hörs ungdomliga röster som ifrågasätter eller instämmer? Hur kan svenska soldater få vara kvar i ett skamligt och orättfärdigt krig i Afghanistan utan att ungdomen vill diskutera den frågan? De politiska ungdomsförbundens ledare saknas i fredsdebatten. Är det möjligen mahognyskrivborden i regeringskansliet som hägrar och som står i vägen för ett ungdomligt agerande för fred och avspänning?”
Thage G Peterson, en gång Olof Palmes försvarsminister, senare bland mycket annat riksdagens talman är i dag först och främst fredsaktivist. På FN-dagen talar han i Skövde, i S:ta Helena kyrka (kl 18). Citat ovan är hämta ur det tal han ska hålla, där han undrar var de unga politikerna och de politiska ungdomsledarna håller till i fredsdebatten.
Det finns många andra aktuella frågor att diskutera: Inte bara kärnvapenavtalet som Sveriges regering inte vill underteckna utan också sådant som de ”påstådda ubåtskränkningarna”.
Thage G Peterson, en gång Olof Palmes försvarsminister, i dag fredsaktivist, talar på FN-dagen i Skövde.
Den 24 oktober är FN-dagen, till minnet av att FN-stadgan antogs denna dag 1945. Dess inledande ord är: ”Vi de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel”…
Hösten 2019 präglas av politisk oro i världen. Allt fler, också här i Sverige, fruktar ett kommande storkrig. Men få diskuterar vad det innebär, vad vi kan göra. På den politiska agenda tycks enbart stå att köpa mera vapen (från USA) för mångmiljardbelopp och att hävda att Sverige inte kan ta emot fler flyktingar oavsett vad som sker i världen. Om FN:s ickevåldsprinciper talas det allt mera sällan.
Denna höst har Donald Trumps USA tillsammans med Erdogans Turkiet med ett slarvigt telefonsamtal inlett ett ohyggligt nytt krig i det plågade Syren. De långsiktiga konsekvenserna är oöverblickbara, både för Syrien och för världen. Trump och Erdogan har att ansvar för detta krig som krigsförbrytare. Också Putins Ryssland är inblandat.
Vill vi ha en värld där några totalitärt styrda stater bestämmer över krig och fred?
Eller vill vi ”rädda kommande släktled undan krigets gissel”?
FN har ett gediget stöd från en helt överväldigande majoritet av världens stater, skriver Rolf Andersson på alliansfriheten.se.
Dessa stater inser att utan FN, med sina fel och brister, vore de helt utlämnade till stormaktspolitikens ständiga kollisioner, som lätt drar in vilket land som helst i sitt garn.
Sverige tillhör kretsen av stater som fortfarande stöder FN. Men den svenska hållningen är halvhjärtad. Andersson fortsätter:
Också Sverige har brutit mot folkrätten genom deltagande i folkrättsstridiga insatser i Irak, Syrien, Afghanistan och Libyen. Därigenom medverkar vi till att rubba förtroendet för FN; en organisation vars grundläggande fundament är att i enlighet med folkrätten upprätthålla internationell fred och säkerhet.”
Varför deltar Sverige i militära operationer i länder som de nämnda eller skickar soldater till dem? Är det för att bidra till att lösa konflikter och bygga fred? Knappast.
Ett skäl dominerar. Sverige vill ställa in sig hos USA, en stormakt som numera bara styrs av det egna intresset. Av samma skäl har Sverige underlåtit att ratificera FN:s förbud mot kärnvapen, i strid mot Sveriges långvariga tidigare konsekventa linje mot dessa massförstörelsevapen.
Men dagens USA har fjärmat sig långt från det USA som bidrog till att besegra nazismen under kriget och som var en av grundarna till Förenta Nationerna 1945.
”USA har under en lång period varit den värste interventionisten och aggressorn: Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien”, fortsätter Andersson. Till det kommer ” hoten mot Iran och Venezuela. Det svagare Ryssland bryter mot FN-stadgan, men landets framfart har varit mer begränsad och mindre våldsam: Georgien, Krim och ”fullmaktskriget” i Ukraina.”
Turkiet angriper Syrien. Skärmdump från DW, Deutsche Welle.
Turkiets folkrättsstridiga angrepp på de kurdisk-kontrollerade områden i norra Syrien har nu lett till att minst 160 000 människor har tvingats fly från sina hem, enligt uppgifter från OCHA, Förenta Nationernas kontor för samordning av humanitära insatser.SVT citerade på tisdagskvällen uppgifter om att det redan handlade om 275 000 flyktingar.
– Vi planerar nu för att upp emot 400 000 personer kan tvingas fly i och runt de påverkade områdena. De kommer att behöva hjälp och skydd, säger Jens Laerke, talesperson för OCHA, till AFP, återgivet av Tidningen ETC.
Skyldiga till det ohyggliga nya kriget i det svårt krigshärjade Syrien är två högernationalistiska ansvarslösa presidenter, tillika krigsförbrytare, Turkiets Erdogan och USA:s Trump.
Sällan har ett krig inletts så helt utan tanke på konsekvenserna. Nu väntar ohyggligt mänskligt lidande och förfärlig förödelse som under decennier framöver kommer att prägla tillvaron i Syrien.
Syriska trupper är nu indragna i kriget till stöd för kurdisk-ledda SDF och har inledningsvis avancerat snabbt. Ryssland har övertagit lokaler som för en vecka sedan hyste amerikanska soldater och därtill föredömligt placerat ut ryska soldater för att förhindra direkt konfrontation mellan Turkiska och syriska trupper, vilket skulle kunna leda till ett mellanstatligt storkrig där flera länder skulle kunna bli indragna.
EU har fördömt kriget, fattas bara annat, men inte kunnat ena sig om det totalförbud till vapenförsäljning till Turkiet som Sveriges utrikesminister Ann Linde drev på måndagens EU- utrikesministermöte. Sverige lämnade på tisdagen besked om att svensk export av militär utrustning till Turkiet förbjudits av Institutionen för Strategiska Produkter, myndigheten som hanterar frågor om vapenexport.
Justitieminister Morgan Johansson menade att förbudet, med hänvisning till Turkiets folkrättsbrott, visade att systemet med ISP fungerar.
Ann Linde markerade tidigt att Turkiets krig var ett flagrant folkrättsbrott. Självklart borde regeringen omedelbart kunnat agera, som i en rad andra länder, som Norge och Finland. Brott mot folkrätten måste vara en regeringsfråga och inte något för en myndighet vad än Morgan Johansson påstår. Flera dagar gick ju under otillständigt hemlighetsmakeri om Sveriges vapenaffärer med Turkiet.
Liksom Sverige har nu också Storbritannien avbrutit sin vapenexport till Turkiet, liksom tidigare bl a Tyskland och Frankrike. USA tycks gå åt samma håll.
NATO spelar en avgörande roll i kriget. Det är med amerikanska vapen som Turkiet kan angripa de syriska kurderna. Vad händer nu med Nato? Ska Turkiet uteslutas? Ska Sverige verkligen fortsätta att driva planerna på ett medlemskap i en organisation som mera bidrar till krig än fred och där USA:s dominerande roll är minst sagt tvivelaktig?
Och återigen, vad händer med de bortåt en halv miljon nya flyktingar som kriget skapat? Kan Europa fortsätta att ignorera dem? Kan Europa överhuvud taget efter detta krig fortsätta att ge miljarder till Erdogans Turkiet för flyktingmottagande??
Syriska legosoldater som stöder Turkiet avfyrar tung maskingevärseld mot kurdiska trupper i norra Syrien. Foto: AP via The Guardian.
Sveriges utrikesminister Ann Linde vill att EU ska förbjuda all vapenexport till Turkiet. Foto:TT
Turkiet anfaller de kurdiska områdena i norra Syrien väl utrustade av mest amerikanska vapen via Nato. Men också vapenindustrier i Sverige har bidragit till att rusta upp de turkiska styrkorna. Sverige bär alltså genom vapenexporten också ett ansvar för det folkrättsstridiga kriget, som sedan i onsdags tvingat 100 000 människor att fly och som vållat många dödsfall, också civila.
Sveriges vapenexport till Turkiet ökade till 300 miljoner kronor 2018, vilket är det högsta beloppet under 2000-talet och kan jämföras med de 70 miljoner Turkiet köpte svenska vapen före 2017.
Sveriges nya utrikesminister Ann Linde driver på för att EU ska införa ett totalt vapenembargo för vapenförsäljning till Turkiet på ett utrikesministermöte på måndag.
Redan haft Finland och Norge förbjudit all ny försäljning av vapen till Turkiet. Men Sveriges regelverk är annorlunda än de nämnda båda ländernas och liknande förbud är inte möjliga här. Den nu akuta situationen gör det uppenbart att de vaga svenska regelverken för vapenexport måste revideras snarast, de motverkar en demokratisk insyn och förhindrar snabba åtgärder också i ohyggligt akuta situationer som dessa dagar i Syrien attackerat av en krigsgalen turkisk president.
Den ansvariga svenska myndigheten för vapenexporten ISP (Inspektionen för strategiska produkter) utövar tillsyn över den svenska vapenexporten. Det är helt oacceptabelt att ISP inte kan avbryta all vapenexport till Turkiet när landet som nu genom ett anfallskrig kränker mänskliga rättigheter, mördar civila och gör sig skyldigt till ett folkrättsbrott. Lagar och institutioner måste få nya förutsättningar.
På twitter skriver Finlands försvarsministerAntti Kaikkonen:
”Finland exporterar inte försvarsmaterial till länder som krigar eller kränker mänskliga rättigheter.”
Sverige hade tidigare samma regel. Men inte nu.
NATO:s ansvar för Turkiets angrepp har knappast granskat i våra medier. Natos norske generalsekreterare Jens Stoltenberg var informerad av Turkiet innan kriget inleddes och har uttryckt en förhoppning att ”Turkiets krigshandlingar ska vara balanserade”. Kan folkrättsbrott vara ”balanserade”?? Under fredagen skulle Stoltenberg träffa Erdogan.
Turkiets krig mot de syriska kurderna vore omöjligt utan de vapen Nato försett landet med. Det innebär att Nato och i synnerhet USA inte bara bär ett ansvar för kriget utan är direkt medskyldiga till det som nu händer.
Bilden härunder: Proturkiska syriska soldater under fredagen på den turkiska sidan av gränsen till Syrien. CreditCreditNazeer Al-Khatib/Agence France-Presse — Getty Images
Ras al-Ain i nordöstra Syrien bombas av Turkiet, sedan USA dragit tillbaka sina styrkor från området efter Trumps twitter. Photograph: Delil Souleiman/AFP via Getty Images
Jag fylls av fasa, förtvivlan och upprördhet över beskedet om att Turkiet med acceptans från USA angriper det förödda, krigshärjade och plågade Syrien. Och över omvärldens bleka reaktioner.
Mogna för FN:s krigsförbrytartribunal i Haag: Herrarna Trump och Erdogan, ansvariga för Natolandet Turkiets angreppskrig på Syrien.
Två totalitära, självupptagna och tyranniska högernationalistiska ledare, Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan och hans kollega Donald Trump i Washington tog ett telefonsnack grabbar emellan. Efter samtalet twittrade Trump. Det var ok för honom och USA att Turkiet bombade de kurdiska delarna av Syrien, även om dessa tidigare varit USA:s allierade i kampen mot IS. USA skulle samtidigt dra tillbaka sina trupper från området som ett slags klartecken.
Turkiets angrepp på Syrien är ett brott mot folkrätten, som Sveriges utrikesminister Ann Linde slagit fast. Därmed borde i princip både Erdoğan och Trump snarast gripas och föras till krigsförbrytartribunalen i Haag.
De båda herrarna är fullfjädrade krigsförbrytare. Deras krig har inletts i strid mot FN-stadgan, ett anfallskrig mot ett land som redan har miljoner flyktingar.
Hur kan övriga Natoländer acceptera Turkiets anfallskrig, varför sparkas inte Turkiet ut ur organisationen?
Och följdfrågan: Hur kan någon svensk politiker ens överväga medlemskap i det Nato som legitimerar anfallskrig?
Vad händer nu med kampen mot IS? Innebär det nya kriget inledningen till IS:s återuppståndelse?
Och än värre, vad händer med alla de nya flyktingar som tvingas lämna sina hem för att fly turkiska bomber, med de flyktingar som befinner sig i Turkiet men kommer att fördrivas tillbaka till Syrien??
Redan under onsdagen inkom bilder som bevisar att Turkiet bombar civila mål, som i staden Ras al-Ain. Klart är att kriget kommer att skörda ohyggliga offer bland Syriens civila – och att ännu fler kommer att söka fly från landet, även om ingen barmhärtighet kan förväntas dem i de länder där de hoppas bli mottagna, som det numera allt mer flyktingfientliga Sverige.
Särskilt obehag väcker Trumps fortsatta twittrande, bland annat om att ”kurderna inte hjälpte USA i Normandie”. Den amerikanske presidenten är inte bara hänsynslös och utan empati för mänskligt lidande utan också obeskrivligt korkad, en skam för USA.
