Den 20 juni uppmättes i staden Verchojansk i nordöstra Sibirien 38 °C graders värme. Det är den högsta temperaturen någonsin uppmätts norr om polcirkeln, skriver brittiska The Economist, som citerar ryska meterologiska uppgifter.
Den inträffade heta sommardagen var inget isolerat fenomen. Mellan januari och juni i år var medeltemperaturen i Sibirien mer än fem grader varmare än den samtida medeltemperaturen (för åren 1981 – 2010). På några platser var årets inledande halvår i Sibirien tio grader högre än normalt.
Verchojansk med 1150 invånare (2015) anses tillsammans med Ojmjakon vara den kallaste permanent bebodda platsen i världen. Den lägsta temperaturen som registrerats i staden är – 67,8 °C. Dygnsmedeltemperaturen i januari är -45,3 °C.
Den extraordinära ”värmeböljan” har fått World Weather Attribution (WWA) att reagera. WWA är en organisation för samverkan mellan klimatforskare som specialiserat sig på att kvantifiera vilken roll klimatförändringar spelar i extrema väderhändelser.
På platser som Sibirien kan ett varmare klimat få förödande konsekvenser, skriver WWA. Både människor och vilda djur påverkas dramatiskt, liksom de globala vädersystemen, genom tinande permafreost, minskat snötäcke och smältande is. Följden blir ofta extrema väderförhållanden som förödande översvämningar, torka och cykloner.
Liknande väderhändelser inträffade också innan dagens industrier började släppa ut väldiga kvantiteter växthusgaser. Men dagens extrema väder är vanligare och allvarligare.
Årets sibiriska värmebölja blev ett avgörande bidrag till att världens medeltemperatur för perioden januari till maj är den näst högsta som någonsin uppmätts. De förändringar som noterats hade inte kunnat uppkomma utan av människan orsakad klimatpåverkan, konstaterar WWA.
Prolonged Siberian heat: January – June 2020 average temperatures compared to normal (1981-2010) over the Siberian region used in the study (box), and the location of the town of Verkhoyansk that experienced the record June daily temperature within the Arctic circle.
Cyklister nära Triumfbågen i Paris. Foto: CBertrand Guay/AFP/The Guardian.
Coronaviruset gör om världens städer, skriver The Guardian och ger en rad exempel.
I Aten har borgmästaren sagt sig vilja ”befria” det offentliga rummet från bilar. Hans kollega i Paris säger att det inte kommer ifråga att staden ska återvända till trafiken sådan den var före coronavirusets ankomst. I Berlin uppstod 22 km nya cykelbanor ”nästan över natten”.
Cyklar och fotgängare prioriteras i städer över hela världen när tomma gator ger myndigheter att genomföra och accelerera storskaliga nya urbana miljöprojekt.
Miljöaktivister kräver nu att regeringarna ska garantera långvariga och bestående förändringar av städerna som varar efter det att coronaviruset försvunnit. Man fruktar bakslag efter påtryckningar av lobbyister för bilismen.
Cyklist på bilövergiven gata i Berlin. Foto: Photograph: Aris Messinis/AFP/The Guardian.
Den grekiska huvudstaden verkar ha kommit längst och har inlett sitt mest ambitiösa stadsförnyelseprojekt någonsin, säger stadens borgmästare Kostas Bakoyannis. Förra veckan tillkännagav han planer att frigöra 50 000 kvadratmeter för cyklister och fotgängare.
Det viktigaste projektet i Aten utgörs av ett fem km långt promenadstråk som leder mellan de arkeologiskt viktigaste platserna i stadskärnan. Här kommer de tidigare trottoarerna att breddas. Vissa partier blir gågator. Torgen utvidgas. Och kvarteren under Akropolisklippan blir bilfria.
Bakoyannis valdes förra året till Atens yngste borgmästare någonsin. Han medger att pandemin spelat en avgörande roll för att skynda på infrastrukturprojekt som det annars hade kunna ta många år att genomföra. Till The Guardian säger han:
– Det här är ett tillfälle man bara får en gång i livet. Vårt mål är att befria det offentliga rummet från bilar för att göra det möjligt för folk att till fots njuta av staden. Aten kommer att bli renare, grönare och bättre upplyst.
I Paris har stadens luftkvalitet förbättrats dramatiskt under utegångsförbudets tid. Stadens borgmästare, Anne Hidalgo, gjorde kampanjen för cyklar framför bilar till en av grundpelarna i sitt politiska program redan när hon valdes 2014. Billobbyn hoppas på att bilismen ska återerövra staden så fort viruset har besegrats. Men Hidalgo säger att det inte kan komma ifråga för Paris att återgå till trafikstockningar och avgasföroreningar.
Parisarna kan ansöka om €50 för att reparera sina gamla cyklar, som ett av många sätt att få fler att cykla igen. En ny studie visar att en medelresa i Paris är 2,5 km, vilket är bekvämt på cykel.
I Berlin saknar 43 procent av invånarna bil. Under pandemin har åtminstone 20 km nya tillfälliga cykelbanor skapats. De flesta har kommit för att stanna, säger kommunala tjänstemän.
Det finns förstås också många städer där de styrande saknar miljö- och cykelengagemang. Men också i dem har cyklisterna ofta ”tagit” över de stråk som tidigare dominerats helt av bilismen.
Budapest har upprättat 20 km tillfälliga cykelbanor,, som kan komma att permanentas. Foto: Zoltán Balogh/EPA-
Porträtt av Elsa Grave. Pastell av Brita af Klerker.
”Jag föddes i en gruva” är titeln på en ny utställning i Konsthallen, Åstorps bibliotek. Med vernissagen hyllades på kvinnodagen den 8 mars poeten Elsa Grave med ett ambitiöst program.
På utställningen, som pågår till den 15 maj, visas ett urval av Graves målningar, för att ge en bild av henne som just konstnär, tillsammans med brev, skissblock, teckningar. Det breddar bilden av en mångsidigt begåvad kvinna: Poet, romanförfattare, konstnär, feminist, miljöengagerad …
Elsa Graves oljemålning av Nyvångshögen. Hon gick på målarskola och var först inriktad på att bli bildkonstnär. Bild: Anne-Marie Grave, dotter till Elsa Grave.
Inledde gjordeKristina Hallind från Elsa Grave-sällskapet, som berättade om poetens liv och skrivande. Elsa föddes i Gunnarstorp 1918 och växte upp i Nyvång i anslutning till den stora ask- och slagghög som är Nyvångs signum i världen.
Elsa Grave gick i läroverk i Helsingborg. Men lärarna var lomhörda för hennes skrivande talang, berättar Kristina Hallind. Den blivande poeten och en av modernismens förgrundsgestalter i svensk poesi, fick i studentbetyget ett B i svenska, viket motsvarade precis godkänt. Hennes konstnärliga ambition värderades desto mer, med ett A i betyget, högsta tänkbara.
Skådespelaren Gunilla Poppe, som också är Elsa Grave-sällskapets ordförande, läste under kvällen flera av hennes dikter, som Svinborstnatt. Några av dikterna fanns stort textade på väggarna, ett härligt sätta att introducera poesi.
”Svinborstnatt och kvalmig lukt i stian, suggan snarkar i sin dröm dröm av dubbelhakor, galtabetar surnad mjölk och här och där ett brunt potatisskal, djupast ner i drömmen glider strömmar utav blåmjölk där en flik av grädden ännu döljer svarta liket av en fluga.”
På vernissagesöndagen reflekterade konstnären och filmaren Kalle Brolin inspirerat om slagghögar (kan en slagghög vara ett konstverk?), gruvsamhällen, blåsorkestrar och om Elsa Graves poesi, medan författaren Åsa Maria Kraft läste egna dikter, som hyllningar till Elsa Grave på kvinnodagen.
Elsa Grave genomgår en våg av förnyad uppmärksamhet. I samband med hundraårsminnet av hennes födelse (1918) hyllades hon i en lång rad kulturartiklar.
Därför är det så glädjande att Åstorps konsthall i samarbete med Åstorps bibliotek och ABF tagit hem Elsa Grave till den trakt där hon föddes med en så härlig och ambitiös satsning som den här.
Fotnot: Nya Kultur-Sören slipar argumenten, inventerar ordförrådet och gallrar bland vanföreställningarna och de förutfattade meningarna. Han gör därför uppehåll i bloggskrivandet en tid framöver.
Från Helsingborgs Dagblads webbsida 13/1 efter söndagens kommunala folkomröstning, där 96,4 procent röstade mot en föreslagen försäljning av det kommunala energibolaget Öresundskraft.
96,4 procent av de som deltog i söndagens kommunala folkomröstning röstade nej och markerade att de var emot en försäljning av det kommunalt ägda energibolaget Öresundskraft.
Det var ett ytterst tydligt utslag av folkviljan, efter en utdragen och uppskruvad debatt i frågan. I fredagens av HD arrangerade debatt tog två av de deltagande politikerna, moderaternas Peter Danielsson och liberalernas Maria Nordström Winberg avstånd från folkomröstningen genom att att tydligt säga att det inte tänkte rösta.
Det var ett ganska oerhört påstående från de båda nämna personerna. Genom sin markering uppmanade de indirekt andra att bojkotta valet, trots att det genomförts helt efter gällande lagar och i den lokala demokratins anda. Val hör till demokratins kärnvärden och att uppmana folk att inte rösta och själv inte heller göra det är djupt odemokratiskt och ovärdigt politiker i ledande ställning.
Kommunstyrelseordförande Peter Danielsson sa på måndagsmorgonen till P4 Malmöhus att den styrande ja-sidan ”ska göra en samlad bedömning” men också ”att han har stor respekt för valresultatet”.
Nordström Winberg har uttryckt förakt för folkomröstningen. Hur skulle det gå om ”folket” ena dagen ville sänka skatten och nästa vecka såg sig tvingat att höja den igen. Hennes manipulativa resonemang bortsåg från att det handlade om Helsingborgs största ekonomiska transaktion någonsin och om att många medborgare såg sig förda bakom ljuset eftersom försäljningen aldrig blev en fråga i valet hösten 2018.
Söndagens kommunala folkomröstning i Helsingborg var därför något av en ödesdag för staden. Det handlade inte bara om ja eller nej till försäljningen av det kommunalägda energibolaget Öresundskraft utan om den den lokala demokratins framtid.
Tolkningen av valresultatet förvirras nu av sverigedemokraternas löfte att acceptera valresultatet enbart om valdeltagandet översteg 50 procent. Skulle den tolkning förbli gällande skulle alltså unika 96 procent jaröster negligeras. Det vore skandal och totalt förödande för den framtida demokratin i Helsingborg.
De definitiva valresultatet blir klart på tisdagen efter kontrollräkning av rösterna. Då väntas också partierna klargöra hur de förhåller sig till valresultatet.
Helsingborgarnas nej måste respekteras. Genomför inte Helsingborgs största affär hittills i största möjliga oenighet. Att istället backa vore ett välgrundat beslut och skulle minska polariseringen.
Kommer minst 51 procent av de röstberättigade helsingborgarna att rösta? Svaret kan avgöra hela Öresundskraftsaffären.Bild: Britt-Mari Olsson/HD.
Efter Sverigedemokraternas besked att de ger sitt stöd åt Peter Danielssons & Co:s avgöras frågan i folkomröstningen på söndag. Det handlar mindre om hur många ja och nej-röster som läggs och mer om hur många som röstar, sedan SD förbundit sig att följa utfallet i omröstningen om fler än 51% av de röstberättigade röstat.
51% är ett mycket högt valdeltagande i en kommunal folkomröstning. I EU-valet i Helsingborg förra året deltog 51,34% av helsingborgarna. Men i kommunala folkomröstningar är valdeltagandet normalt betydligt lägre, konstaterar Torbjörn Svensson i Helsingborgs Dagblad:
Från år 2011 och framåt har 16 sådana kommunala folkomröstningar hållits runt om i landet. I genomsnitt har valdeltagandet varit 40 procent. Bara i 5 av 16 fall gick minst hälften och röstade.
Till det kommer att fullmäktige absurt nog lagt valdagen i nära anslutning till jul- och nyårshelgerna, med begränsade möjligheter till förhandsröstning.
I en ledare i Aftonbladet på onsdagen konstaterar Ingvar Persson att ”Helsingborg kan stoppa moderat tokprivatisering”:
”Öresundskraft äger de ledningar som förser Helsingborgs nästan 150 000 invånare med elkraft. Man äger och driver dessutom stadens fjärrvärmenät, och bredbandsnätet. En infrastruktur ett modern samhälle och dess invånare är helt beroende av. I praktiken är det dessutom ett monopol.
Erfarenheten av de senaste årtiondenas privatiseringar kan i bästa fall beskrivas som blandade. Apotek som inte kan sälja den medicin människor behöver, skolor där ojämlikheten växer och passagerare som väntar på försenade tåg.”
Så enkel är frågan egentligen. Helsingborg kan genom att äga Öresundskraft påverka stadens infrastruktur, både miljömässigt och prismässigt. Säljs företaget till en pensionsfond blir företagets kunder (som inte bara finns i Helsingborg) de stora förlorarna.
Öresundskrafts verksamhet är dessutom mindre känsligt för konjunkturskiftningar än vad den stiftelse Danielsson&Co talat sig varma för, ”för att rädda välfärden” har det hetat, vilket förstås är nonsens. En orsak är uppenbarligen Helsingborgs Arenas årliga mångmiljonunderskott, en kommunal felsatsning av grövsta slag.
Jag har inte sett någon tydlig och oberoende kalkyl på det ekonomiska utfallet av att behålla Öresundskraft respektive att sälja det – och de ekonomiska konsekvenserna för Helsingborgs stad och medborgare.
Helsingborgs Dagblads grävande journalister har genomfört ett lysande arbete för att belysa den här bedrövliga historien. Tyvärr har ju mycket av deras artiklar varit inlåsta och inte tillgängliga för ickeprenumeranter.
Kommunens egen information i frågan har varit grovt undermålig och i vissa avseenden manipulativ, som då det gäller första versionen av valsedlarna. Det gäller ju också frågor som rör inblandningen av det amerikanska exklusiva konsultbolaget som kommer att kosta stan tiotals miljoner – i sjön.
I förlängningen handlar det inte bara om miljö och energi utan också om demokratins förutsättningar i den här staden, där ledande allianspartier gång efter förhållit sig nedlåtande mot folkligt och medborgerligt engagemang i hjärtefrågor för Helsingborgs framtid.
Torsdag 9 januari kl 18.00 genomför HD:s Truls Nilsson och Torbjörn Svensson en utfrågning på Radisson Blu Metropol Hotel i Helsingborg. På plats finns Peter Danielsson (M), Bert Alfson (Folkinitiativet, som vill stoppa försäljningen), Jan Björklund (S), Maria Winberg-Nordström (L) och Michael Rosenberg (SD).
På söndag 12 januari genomförs därefter Helsingborgs första kommunala folkomröstning. Ska Öresundskraft säljas. Ja eller Nej?
USA:s militär förorenar mer än något av 140 länder, skriverBenjamin Neimark, geograf och seniorforskare vid Lancaster Environment Centre, i en artikel publicerad i danska Solidaritet.
Tillsammans med andra forskare har han studerat militärens enorma påverkan på klimatet. Neimark skriver att om den amerikanska militären varit en nationell stat hade enbart dess olje- och bensinförbrukning placerat det som den 47 största miljöförstöraren och utsläppparen av drivhusgaser i världen. Listan omfattar knappt 190 länder och USA:s militär skulle hamnat mellan Peru och Portugal, då det gäller utsläppen.
2017 köpte den amerikanska militären omkring 269 230 tunnor olja om dagen och släppte dagligen ut mer än 25 miljoner ton koldioxid. Det gör militären till den enskilt största förbrukaren och förbrännaeren av olja i världen.
USA har länge varit ovilligt att lämna ut uppgifter om de militära utsläppen och insisterade på att slippa att rapportera om militära utsläpp i Kyotoavtalet 1997, som USA aldrig ratificerade. Undantaget upphörde i och med att Obamaregimen undertecknade Parisavtalet men har återinförts i och med att Trumpadministrationen nu lämnat Parisavtalet.
Det har förekommit försöka att introducera ”gröna militära operationer” och ”gröna krig” genom att öka användningen av miljövänlig energi. Samtidigt har militären bundit upp sig för vapensystem som använder fossila bränslen långt fram i tiden genom existerande flyg- och krigsfartygstyper.
För att råda bot påklimatförändringarna krävs att stora delar av militärmaskinen stängs ner, konstaterar Benjamin Neimark:
Få saker på jorden är lika kusliga miljökatastrofer som krig. Betydande inskränkningar av Pentagons förmåga att föra krig skulle också skapa en väldig minskning av efterfrågan på flytande bränslen och därmed också på utsläppen.
Timbros nya rapport ”Arenakrasch” nämner Helsingborgs Arena som ett ekonomiskt skräckexempel. Säljs Öresundskraft först och främst för att täcka Arenans mångmiljonunderskott?
Handlar frågan om försäljningen av Öresundskraft om något som förtigits, om att täcka Helsingborgs Arenas årliga underskott på 76 miljoner kronor??
Tanken är att Hasab, Helsingborgs Scen- och Arenabolag, ska få öronmärkta årliga 120 miljoner av avkastningen från den planerade Öresundskraftsfonden. Peter Danielsson, Helsingborgs moderate kommunstyrelseordförande, har envist och dominerande drivit frågan om försäljningen. Enligt uppgifter publicerade i HD den 14 december prioriterades Arenabolagets 120 miljoner före ”välfärden” .
I Danielssons insändare i HD på årets sista dag nämns inte med ett ord Arenan och Arenabolaget, (vilket rymmer också Stadsteatern, Konserthuset och Sofiero, men inte Dunkers, Fredriksdal och Stadsbiblioteket).
Om de ”nya pengarna” ska betala Arenas väldiga underskott drabbas indirekt de övriga helsingborgska kulturinstitutionerna starkt negativt. Det är inte rimligt. Varför berörs inte den risken?
I sin insändare nämner Danielsson inte med ett ord Arenans akuta underskott. I stället får han försäljningen till att handla om ”välfärden”. ”En utebliven försäljning”, skriver han gravt vilseledande, skulle medföra risker för att …
”… staden behöver antingen höja skatten, vilket påverkar alla helsingborgares plånbok, eller göra stora besparingar, vilket riskerar att påverka välfärden negativt”.
Öresundskraft är ett stabilt lönsamt företag. Säljs det för att täcka underskottet i en misslyckad och dyr Arena? Ingen bra affär precis.
I Svenska Dagbladet skrev den 18/12 Erik Engstrand, förbundsstyrelseledamot i Moderata ungdomsförbundet och rapportförfattare för Timbro, en frän debattartikel med rubriken ”Politikers arenafeber står välfärden dyrt”. Han diskuterar hur många städer för tio år sedan med glädjekalkyler byggde arenor vilka nu bidrar till att drabba välfärdens kärnverksamheter drabbas extra hårt.
Engstrand har för Timbro gjort en nedladdningsbar utredning om städerna och deras arenor, ”Arenakrasch”.
Helsingborg behandlas utförligt i utredningen. I artikeln i Svenskan skriver Engstrand:
”Ett skräckexempel är Helsingborg som landade på ett årligt underskott på 76 miljoner kronor, mångdubbelt så mycket som jämförbara arenor.”
I utredningen nämns särskilt hur Helsingborg inte hade kontroll på arenabyggets ekonomi. Kostnaderna för bygget skenade från 361 miljoner till 411 miljoner. De årliga kostnaderna är rejält större än intäkterna.
Trots detta beslöt kommunledningen att bygga ännu en arena, nya Olympiastadion till en uppskattad kostnad om 416 miljoner kronor. Inte heller denna bär sina egna kostnader. Skattebetalarna får stå för också det underskottet.
Samtidigt tömdes Dunkerfonderna genom bortåt en miljard till de två spektakulära arenaprojekten, vilka i en välskött kommun knappast hade varit prioriterade.
Helsingborg är sannerligen ett skräckexempel. Inkompetenta glädjekalkyler för arenornas förlustprojekt är en sida av saken. Dimridåerna och den demokratiska manipuleringen kring frågan om Öresundskraft försäljning en annan. Vilseledande information, svindlande arvoden till en exklusiv amerikansk konsultfirma i New York, en otrolig nedlåtenhet mot det medborgerliga engagemanget i frågan, bristande respekt för demokratiska grundprinciper – vilken soppa.
Jag hoppas att Eva Rydberg förlänger sitt kontrakt med Fredriksdalsteatern och satsar på en skruvad fars om herr Danielssons svindlande affärer som förslösat kommunens och Dunkerfondens miljarder. Den skulle givet bli en kassasuccé!
Friends arena och Helsingborg arena är två av byggena som följs upp i rapporten ”Arenakrasch” från Timbro. Foto: TT.
Den schweiziska kärnkraftsreaktorn Muehleberg nära Bern stängdes kort före jul. Händelsen innebär början till en total avveckling av kärnkraften i landet. Bilden togs 6 april 2018. REUTERS/Arnd Wiegmann/File Photo.
Muehlebergs kärnkraftsreaktor i Schweiz stängdes efter 47 års drift ner fredagen före jul, rapporterar nyhetsbyrån Reuters. Stängningen av den första av landets fem reaktorer innebär inledningen av en total schweizisk avveckling av kärnkraften.
Beslutet att fasa ut landets kärnkraft fattades genom en folkomröstning 2017 efter olyckan 2011 i japanska Fukushima, som skapade en debatt över hela världen om säkerhetsriskerna med kärnkraft. Omröstningen innebar också ett folkligt stöd för regeringens planer på att i stället satsa på förnyelsebar energi som vattenkraft, sol- och vindenergi.
Stängningen hyllas av miljörörelsen. ”Kärnkraften var ett stort misstag av Schweiz”, säger Philippe de Rougement, ordförande i gruppen Sortir du Nucleaire. Han menar att kärnkraften försenat satsningar på förnyelsebara energikällor.
– Vi har haft användning av elektriciteten från kärnkraften. Framtida generationer tvingas nu ta hand om det giftiga avfallet. De kommer inte att tacka oss.
Grannlandet Tyskland kommer också att helt avveckla kärnkraften och inte bygga nya reaktorer. Den schweiziska regeringen har deklarerat att man kommer att avveckla de som nu är i drift efter deras beräknande livslängd.
I Sverige har moderaternas Ulf Kristersson det senaste halvåret bisarrt nog gjort svenska satsningar på nya kärnkraftsverk till en profilfråga, trots att alla expertis understryker att kärnkraften är olönsam i dag.
Kärnkraften är inte ekonomiskt bärkraftig i dag. Till det kommer säkerhetsfrågan och inte minst sårbarhetsasspekter. I händelse av krig skulle svenska kärnkraftverk bli ytterst sårbara mål för fientliga sabotage och bombningar.
Antikärnkraftsdemonstranter utanför Muehleberg när Bern på en demonstration 11 mars 2012. REUTERS/Pascal Lauener/File Photo.
Ja-sidans politiker har abdikerat, säger S-politikern Jan Björklund. De deltar inte i debatten och låter i stället tjänstemän på företaget hantera politiska frågor: ”Det är inte okej”. Foto: Sven-Erik Svensson/HD.
Söndag den 12 januari ska helsingborgarna folkomrösta om försäljningen av Öresundskraft, den största kommunala affären i stadens historia. De partier som vill sälja (moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna) deltar inte i den offentliga debatten. Den har kommunstyrelseordförande Peter Danielsson överlåtit tillkommunens tjänstemän
– Ja-sidans politiker har abdikerat. De har delegerat en politisk fråga till tjänstemän. Det är inte okej!, säger socialdemokraternas Jan Björklund.
Björklund säger till HD att politikerna måste motivera sina ställningstagande för väljarna:
– Nu är vi inne i ett folkomröstningsläge. Då är det politiken som ska svara på väljarnas frågor.
Jan Björklund kallar dessutom en del av svaren som Öresundskraft ger på hemsidan för partsinlagor.
– Det finns ett material framme att ta ställning till, nu är det politiken som ska ta över. Då kan man inte låta tjänstemännen bedriva valrörelse åt ja-sidan. Det känns som hela den här frågan håller på att krackelera. Det är helt vansinnigt.
Frågan om försäljningen av Öresundskraft engagerar många helsingborgare.
– Vi kommer att finnas tillgängliga för människor som tar kontakt med oss, men inte kampanja, sa Liberalernas kommunalråd Maria Winberg Nordström nyligen i HD.
Kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson (M) uttrycker sig på liknande vis. Han ser det som oproblematiskt att Öresundskrafts tjänstemän på bolagets hemsida svarar på frågor som kommit upp i debatten.
Men Helsingborgs Dagblads reportrar Truls Nilsson, Torbjörn Svensson och Torbjörn Wester är kritiska till några av de svar företaget ger på hemsidan. Dessutom förhindrar sekretessen kring försäljningen raka svar i flera viktiga frågor, som om elprisernas tänkbara utveckling under 2020-talet.
Vi är många som är bekymrade för en lång rad odemokratiska apsekter när det gäller både frågan om försäljning eller inte och hur frågan behandlats inför folkomröstningen.
Alliansens politiker med Danielsson i spetsen har dåligt visat respekt för de många som engagerat sig frågan. Merparten av dem är uppenbart kritiska, också den äldre generation av lokala politiker från alla partier, vilka nyligen protesterade på Helsingborgs Dagblads debattsida under rubriken, ”Stoppa försäljningen av Öresundskraft”.
Tre veckor återstår till folkomröstningen om Peter Danielssons & Companys förslag att sälja Öresundskraft. Mycket står på spel valdagen den 12 januari 2020.
En viktig fråga gäller kommunens långsiktiga energi- och miljöpolitik, där Öresundskraft har och kan komma att spela en viktig roll. Det handlar också om kommunens framtida möjligheter till kreativ it-utveckling.
En annan gäller demokratin. De som driver frågan, PD&Co, har inte mycket till övers för demokratiska grundprinciper. Att inte kompromissa om valdagen hör också hit, liksom undlåtenheten att i jultider fixa rimliga möjligheter att förhandsrösta.
Den negativa synen på kommunala folkomröstningar ligger hos Peter Danielsson och Maria Winberg (Liberalernas kommunalråd) snubblande nära öppet demokratiförakt.
Informationen om Öresundskraft har varit grovt missvisande genom information som skrev ner företagets framtida vinstmöjligheter.
Rent ekonomiskt är det efter HD:s avslöjande uppenbart att det är en rejält dålig affär att sälja Öresundskraft.
Till detta kommer frågan om A&M, Alvarez&Marsal, den amerikanska ytterst exklusiva och dyra konsultbyrån. Det bara rullar dollarmiljoner över Atlanten. Åtta miljoner extra för att folkomröstningen ”ställer till problem”. Extra arvode om det inte blir någon försäljning, provision på beloppet (väl?) och så vidare. Frågan om vem som anlitat konsultbyrån och kringgått upphandlingsreglerna, hur det kunde ske i hemlighet just kring ett allmänt val borde granskas mycket mera, liksom avtalsreglerna.
Det finns så många korrupta inslag i försäljningsprocessen att den borde ha avbrutits för länge sedan. Till det kommer att informationen på den kommunala webbsidan helsingborg.se enbart är inriktad på valteknikaliteter och inte alls ger utrymme för argument för respektive mot försäljningen.
Frågan om vad pengarna från försäljningen ska användas till är dåligt genomlyst. PD&Co har uttryckt sig i allmänna och svävande ordalag, som att det ska gynna vård och skola.
Men vi som bor i den här staden är ytterst medvetna om att PD&Co väldigt gärna vill bygga monument över sin egen förträfflighet, som arenan, fotbollsläktaren på Olympia, det inställda underjordiska garaget i Slottshagen och annat. Ska vi vänta oss mer av den vara? Förmodligen.
Vem ska bestämma över hur stiftelsen med köpeskillingen används? Blir det samma PD&Co? Hur kommer reglerna att se ut och vem ska garantera att det hela sker på ett juste vis?
Vi har sett hur lättvindigt Dunkersstiftelsens miljoner hanterats, där uppenbart svindel och fiffel med miljonbelopp inte polisanmäldes.
Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna är för en försäljning. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern motsätter sig. Sverigedemokraterna har inte bestämt sig.
Mycket tyder på att SD till slut avgöra hela frågan, skriver HD. Partiet har inte tagit ställning till själva sakfrågan. Sista ordet är ännu inte sagt.
Mitt finger i vinden inbillar sig att det till slut inte blir någon försäljning, vilket skulle vara väldigt positivt både för miljön och för demokratin, och därtill visa att folkligt engagemang kan ge resultat.
