Kategoriarkiv: Socialdemokraterna

Helsingborg, Kultur, Socialdemokraterna, Städer

Kan Sveriges äldsta Barnsjukhus räddas?

2 kommentarer
Sveriges äldsta f d barnsjukhus på Bergaliden i Helsingborg med Medicinhistoriska museet hotar nu att förskingrats på grund av formidabel kommunal historielöshet parad med ointresse. Teckning: Marinette Petersson.

Återigen hotas Gamla barnsjukhuset på Bergaliden, det äldsta bevarade barnsjukhuset i Sverige. Kommunen vill inte ge stöd till Medicinhistoriska museet, än mindre köpa tillbaka byggnaden som Region Skåne helt krasst har sålt till en privatperson.

Sjukhuset kom till genom privata initiativ. Sjukhuset byggdes 1887 – 88 och var då unikt och modernt. Mittpartiet innehöll utrymmen för sjukvård och administration. På varje sida finns två stora runda sjuksalar, byggda för att ge solljus hela dagen, god luftväxling och jämn uppvärmning, enligt Henrik Ranbys beskrivning i ”Helsingborgs bebyggelse 1863 – 1971”, del VII:3 av Helsingborgs historia. Barn till fattiga föräldrar kunde få gratis vård.

Det är en unik byggnad i Helsingborg, som också påminner vår tid om att innan sjukhuset byggdes var vården av sjuka barn bedrövlig. Sjukhuset byggdes under de sista decennierna av 1800-talet, en tid när Helsingborg växte så det knakade, från en oansenlig håla till en begynnande storstad för en ny tid.

Huset användes som sjukhus ända till 1944. 1986 hade byggnaden renoverats, invigdes av landshövdingen och inhyste från detta år Medicinhistoriska museet, som drivits fram till våra dagar.

Både den unika byggnaden och museet förtjänar offentligt stöd och engagemang. Men icke. Kommunen är totalt kallsinnig. Det är bedrövligt.

Det finns flera privata museer i Helsingborg. På Bergaliden ligger det lilla skolmuseet invid Slottsvångsskolan. I Idrottens hus finns Idrottsmuseet och på Fredriksdal Grafiska museet. Alla drivs av ideella krafter–  på målsättningshelsingborgska av ”folk som vill något” – och håller olika delar av stadens historia levande.

Kommer barnsjukhusets byggnad nu att bli kontor för något företag, så som skett med Pålsjö slott, donerat till Helsingborgs stad. I en kreativ stad hade slottet varit ett självklart centrum för friluftslivet i området. Också Thalassa förskingrades, vandrarhemsgäster var inte intressanta för kommunen. Till raden av byggnader som gått förlorade för offentlig verksamhet hör också konstmuseet Vikingsberg och det gamla museet på Storgatan, för att inte tala om Folkets hus. Få städer har varit lika likgiltiga för bevarandet av byggnader förknippade med stans historia som det historielösa Helsingborg.

I januari i år uttalade sig socialdemokraterna i Helsingborg för att kommunen ska köpa byggnaden av den privatperson som äger den nu och vill sälja den. Maria Ward (S) kommunalråd säger:
– Vi tycker att huset har många värden och att det ska vara möjligt för helsingborgarna att ta del av dem. Både huset och utställningarna utgör en del av Helsingborgs historia och vi vill säkerställa att helsingborgarna även i framtiden kommer kunna ta del av den.”

För två år sedan skrev Joakim Thomasson, chef för Helsingborgs museer till 2017, i HD om byggnaden som ett ”kulturarv som nonchaleras av sjukvårdspolitiker och teknokrater”. Han uttryckte sig vidare:

”Medicinhistoriska museet är ett utmärkt exempel på de många museer i vårt land som har kommit ur offentliga verksamheter. De har blivit verklighet tack vare människors engagemang för sina arbeten, utifrån viljan att skapa och vidmakthålla ett kulturarv. Det är museer som är organiskt sammanvävda med medarbetarna.”

Har kommunen bränt alla pengarna i Dunkersfonderna?? Hur ser det ut med utdelningarna från Öresundskraft, där en del går till kulturlivet?

Med lite god vilja borde både det gamla barnsjukhusets byggnad och det Medicinhistoriska museet gå att rädda på ett anständigt vis.

Fotnot: Får en reaktion från Medicinhistoriska Museet:

”Vilken skicklig teckning av huset!
Vi kämpar vidare i Helsingborgs Medicinhistoriska Förening. Just nu pågår vår namninsamling april månad ut. Välkommen till muséet! Öppettider tisdagar kl. 10-14, torsdagar kl. 13 – 17 och första söndagen i månaden (2 maj) kl. 13 – 16.”

Corona, Covid-19, Danmark, Flyktingar, FN, Främlingsfientlighet, Krig och fred, Socialdemokraterna, Syrien

Danmark återsänder Flyktingar till syrien

En begravelsesplads i udkanten af Syriens hovedstad, Damaskus. Op mod 600.000 anslås at være døde i den 10 år lange konflikt. Foto: Omar Sanadiki/Ritzau Scanpix/Politiken.

Under tio års ohyggligt inbördeskrig i Syrien är landet förött. 6,6 miljoner syrier lever som internflyktingar i landet, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR.

Nästan lika många har flytt ut ur landet. De flesta av dem lever i miserabla flyktingläger i Turkiet. Men 1,5 miljoner har sökt asyl i Europa, därav 35 000 i Danmark, skriver danska Politiken. Många av dessa lever på tillfälliga uppehållstillstånd enligt den lag som de danska socialdemokraterna införde redan 2013.

En liknande inhuman lag lär senare i år införas av Stefan Löfvens nuvarande S-ledda regering i Sverige. Skulle moderaterna och sverigedemokraterna vinna valet nästa år lär väntar än värre övergrepp mot flyktingarna i landet.

Den danska lagen innebär att bara den som är flykting till följd av ”personlig förföljelse” kan få permanent uppehållstillstånd. Krig räknas inte. Den som flyr undan ett krig som det i Syrien och kommer till Danmark får inte permanent stanna i landet.

Förra året sökte 1547 personer asyl i Danmark, skriver Dagens Nyheter. Siffran är historiskt låg, vilket förmodligen beror både på coronapandemin och på den alltmer strikta danska migrationspolitiken. I januari meddelade statsminister Mette Frederiksen (S) att regeringens mål är noll asylsökande.

Det här handlar ju inte om en anständig flyktingpolitik utan innebär att den socialdemokratiska regeringen tar över Dansk folkepartis tidigare främlingsfientliga politik. Vad händer med ett samhälle som behandlar flyktingar på det viset, som mindre önskvärda personer med ett devalverat människovärde??

Den danska regeringen arbetar nu med något som man kallar ”repatrieringsstödet”. Man ger en summa på 100 000–200 000 danska kronor till de asylsökande som självmant återvänder till sina hemländer.

Att den danska regeringen börjat dra in skyddet för syriska flyktingar möts av skarp kritik – bland annat av FN:s flyktingorgan UNHCR. Det har de senaste tre åren blivit något säkrare i Damaskusregionen. Men det är inte tillräckligt. Genom den nya politiken bryter Danmark mot flyktingkonventionen som landet skrev under 1953, menar UNHCR, enligt danska Information.

Också Amnesty International påpekar att Damaskus fortfarande har en hög våldsnivå generellt och att de som återvänder riskerar få sina mänskliga rättigheter kränkta.

– Vi är väldigt oroliga över situationen, det har inte skett någon radikal förbättring i Damaskusområdet, det sker godtyckliga arresteringar och folk försvinner, men trots det hävdar Danmarks regering att situationen inte är tillräckligt allvarlig för att motivera uppehållstillstånd, säger Lisa Blinkenberg, seniorrådgivare på Amnesty International i Danmark till Dagens Nyheter.

Häftiga strider har ägt rum i Damaskus förorter, med stor förstörelse. Ändå skickar Danmark tillbaka syriska flyktingar till huvudstaden.
Sjukvård, Skatt, Socialdemokraterna

tänderna en del av kroppen

Människan har 20 mjölktänder som man tappar som barn och 28 permanenta tänder som vuxen, eller upp till 32 om alla visdomständer har utvecklats, läser jag i Wikipedia. För att äta och leva behöver vi bra tänder.

Trots det har har de ibland höga kostnaderna i den svenska tandvården medfört att tandstatus har blivit en klassfråga. Den som lever under knappa omständigheter väljer ofta av nödtvång bort tandvården.

Tändvård har inte jämställts med annan sjukvård, som om tänder och tandvård vore en lyxprodukt.

Blir det ändring på det nu, sedan Veronica Palm den 1 mars till regeringen och socialminister Lena Hallengren lämnat in SOU: 2021-8, den mer än tusensidiga utredningen, ”När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa”?

Veronica Palm, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot, tillika författare och nu särskilt utredare för den framtida tandvården presenterade utredningen på DN Debatt under rubriken ””Låt tandundersökning kosta 200 kronor för alla vuxna”, vilket är ett av utredningens förslag. Det går ut på att  alla vuxna ska erbjudas undersökning och viss förebyggande tandvård till en fast patientavgift.

Men utredningen backar från den dyraste reformen, ett högkostnadsskydd, som skulle göra att fler med stora tandproblem skulle kunna få tandvård. Palm skriver:

”Våra beräkningar visar att ett statligt högkostnadsskydd i nivå med övrig hälso- och sjukvård (i dag 1.150 kronor) skulle kräva att staten lägger ytterligare mellan 6 och 7 miljarder kronor per år på tandvårdssubventioner,”

Ann-Marie Lidmark, Tandhälsoförbundet, är kritisk och skriver i en replik att ”Har vi råd med rutavdrag så har vi råd med en riktig tandvårdsreform”. Hon skriver bl a:

”Att i praktiken fördubbla det statliga anslaget till tandvården kan låta mycket, men eftersom Sverige har råd med rutavdrag, till en kostnad av 5–6 miljarder per år, borde det också finnas utrymme för en tandvårdsreform som gynnar dem med liten plånbok.”

Också Chaim Zlotnik, Sveriges Tandläkarförbund, är skeptisk och skriver i en kommentar att ”risken är stor att utredningens förslag kommer att slå fel”. Han tvivlar på att ”åtgärderna … kommer att uppnå ambitionen med en jämlik tandhälsa”.

Henrik Fritzon (S), gruppledare för Socialdemokraterna i Region Skåne, är mest rakt på sak. I sitt inlägg vill han att ”Regeringen bör föreslå att ett högkostnadsskydd införs i tandvården”.

Fritzon pekar på att utredningen haft snäva ramar, att omorganisera tandvården utan att några nya resurser tillförs och skriver att dess förslag är ett steg i rätt riktning. Han tycker också att:

”Det är dags att sluta lappa och laga på detta system. I stället bör regeringen omgående föreslå att ett högkostnadsskydd införs i tandvården. Han slår också fast att det finns ett stort folkligt stöd för reformer som utgår från den självklara reflexionen att ”Det finns inga sakligt medicinska skäl till att skilja på hälso- och sjukvård av kroppen i stort och av tänderna.”

Utredningen föreslår att unga vuxna mellan 20 och 23 år ska ingå i det statliga tandvårds­stödet och inte den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården. Foto: Martina Holmberg/TT



Demokrati, Dödsstraff,, Liberalerna, Socialdemokraterna, Sovjet

Anton Nilsson – den siste dödsdömde i Sverige. ”Staten har ingen rätt att döda sina medborgare”

1 kommentar
Anton Nilsson 1917, omedelbart efter hans frigivning efter nästan tio år i fängelset i Härnösand. Bilden ur Anton Nilssons Dömd till döden för Amalthea.

1921 var ett avgörande år för Sverige. Nu genomfördes den allmänna rösträtten, nog till följd av första världskrigets fasor och de omvälvande revolutioner som följde i synnerhet i Ryssland. Redan 1919 lagstiftades om åtta timmars arbetsdag för industriarbetare. Gifta kvinnor blev myndiga. Den statligt reglerade prostitutionen avvecklades.

I maj 1921 avskaffades dödsstraffet, åtminstone i fredstid, läser jag i ett reportage av Håkan Blomquist i Internationalen 10/2021. Dödsstraffet i krigstid avskaffades först 1973.

Debatten i riksdagen inför beslutet ter sig i vårt perspektiv från 2021 märklig och till delar obehaglig.

”Staten måste ha rätt att släcka sådana liv som bestå i ohjälpliga och vanskapade idioter som från början äro dömda att vara samhället till en börda och alla andra och sig själva till förbannelse”.

Så uttryckte sig den 6 maj 1921 Arthur Engberg, socialdemokratisk riksdagsman och chefredaktör för tidningen Arbetet, i en riksdagsdebatt.

Hösten 1920 hade Östen Undén, som var justitieminister i Hjalmar Brantings första socialdemokratiska regering, lagt fram ett förslag om dödsstraffets avskaffande. Undén underströk att ett civiliserat samhälle måste bygga på idén om ”människolivets okränkbarhet”. Staten har inte rätt att avliva sina medborgare.

I riksdagen blev diskussionen mera inriktad på att avskaffa eller bevara dödsstraffet.

De som ville avskaffa straffet var socialdemokrater, frisinnade liberaler och vänstersocialister.

Deras argument var särskilt fyra. a) Dödsstraffet var redan avskaffat i civiliserade stater. b) Dödsstraffet förråar. Staten har ingen rätt att döda. c) Hellre rädda än släcka liv. d) Dödsstraffet användes extremt sällan.

Högerpartiet ville bevara dödsstraffet, som de såg som samhällets sista ”nödvärn”. Man hänvisade också till att länder som Storbritannien, Frankrike, England och USA behållit straffet. ”Bekymret om de dödsdömdas öde borde i stället gälla deras offer”, menade högerledaren Ernst Trygger.

Den legendariske vänstersocialisten Carl Lindhagen spelade en viktig roll i den debatt som föregick beslutet att avskaffa dödsstraffet. Han fick stöd av flera liberaler, särskilt Carl Romanus, som uppmärksammade att landets bödel, då just avliden, hade fått sin lön finansierad med medel ur ”fångars vård och underhåll”.

Flygblad från 1917 under Amaltheakampanjen.

Tre övertygade ungsocialister, Anton Nilsson, Algot Rosberg och Alfred Steern placerade natten mellan den 12 och 13 juli 1908 en bomb på logementfartyget Amalthea i Malmö hamn. Ombord fanns engelska strejkbrytare. En av dem, Walter Close dödade, och ett tjugotal skadades. 

De båda förstnämnda attentatsmännen dömdes till döden, Steern till livstids straffarbete.

Det var hamnarbetarstrejk i hela Sverige. Strejkbrytare kom till användning längs landets kuster. Svältande arbetare såg med bitterhet hur arbetsgivarna med strejkbrytarnas hjälp sökte pressa till sig billigare arbetskraft.

Upprördheten var stor efter attentatet. Hjalmar Branting tog i fräna ordalag avstånd från dådet, ”den svenska arbetarrörelsen fördömer våldet i klasskampen”.

Den unge Anton Nilsson, finklädd, med op ungsocialistiskt sätt knutet sidenband som slips. Bilden ur Anton Nilssons Dömd till döden för Amalthea.

Opinionen svängde när bakgrunden och motiven till det som hände tonade fram. De båda dödsdömda överklagade och fick domen ändrad till livstids fängelse. När Hjalmar Branting nästan tio år senare blev Sveriges första socialdemokratiske statsminister var en av hans allra första åtgärder att utfärda amnesti åt ”Amaltheamännen”.

Anton Nilsson fick ett långt och dramatiskt liv efter amnestin, bland annat som stridsflygare i Sovjetunionen. Han återvände till Sverige, blev över 100 år och turnerade efter sin 90-årsdag i landet som föredragshållare. Han skildrar sitt liv i sin ”Dömd till döden för Amalthea” (Bonniers folkbibliotek 1962).

Tillsammans med Torgny Karnstedt intervjuade jag Anton Nilsson en oförglömlig kväll i Landskrona, det bör ha varit under de sista åren av 70-talet. Anton kom med tåget från Stockholm. Han var över 90 år, vi hade hoppats på en lite pratstund, men det blev ett långt och givande samtal med en mycket speciell person, vars livsöde rymde mycket av 1900-talets europeiska historia.

Fotnot: En tidigare blogg om dödsstraffets avskaffande i Sverige för 100 år sedan, 1921, finner du här.

Demonstration i Härnösand 1917 för Amaltheamännens frigivande, med över 10 000 deltagare, mer än Härnösands befolkning då som var 8000. Manifesta4tionen gick till fängelset och ville försöka frita Anton Nilsson. Vakter och soldater, beväpnade med kulsprutor var posterade utanför fängelset med order om att hellre skjuta Amaltheamännen än att låta dem fritas.
FN, Främlingsfientlighet, Indien, Kristdemokraterna, Moderaterna, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Tiggeri

I Trelleborg ska man handhälsa för att få jobb

Namaste – indisk hälsning med sammanfogade handflator, en läget bugning och ett leende.. Inte accepterad för den som söker kommunalt jobb i Trelleborg.

Trelleborgs kommunfullmäktige klubbade nyligen ett beslut att inte anställa personer inom kommunen som vägrar att hälsa genom att ta i hand, skriver SVT.

Sverigedemokraternas förslag för två år sedan har nu blivit regel i Trelleborg. Detta beslutar staden mitt under pandemin, när ingen alls bör skaka hand. Men nu gäller att alla som anställs inom Trelleborgs kommun måste hälsa på andra med hand – annars får de inte jobbet. Fast ändå inte under pandemins tid.

Vilken enfald. Världen är större än den här inskränkta sidan av Trelleborg.

Trelleborg sällar sig nu till den rad av kommuner som inför främlingsfientliga regler på ett sätt som inte minst strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde.

Tur att inte Helsingborg har liknande knäppskallar vid makten, med tanke på att den största gruppen migranter som kommit till Helsingborg 2019 var indier, många arbetar på Ikeas dataavdelning, indier som hälsar otroligt ”osvenskt”, med sammanfogade händer, en lätt bugning och ett leende.

Det handlar förstås om ”svenskhet”, inbillad provinsiell ”svenskhet”, om att här i Sverige ”hälsar vi genom att ta i hand”. Och självklart bygger det på en motion från SD, skriven av oppositionsrådet Helmuth Pedersén. Denne föreslog redan 2019 att kommunen inte ska anställa personer som ”av religiösa eller kulturella skäl vägrar att hälsa på motsatta könet genom traditionell handhälsning”.

Förslaget fick stöd av moderaterna och kunde antas därför att kristdemokraterna inte deltog i beslutet. Moderaterna i sin maktiver går allt oftare SD:s vägar. Det är beklämmande.

Socialdemokraterna röstade nej mot förslaget, bland annat därför att de menar att det strider mot den grundlagsskyddade religionsfriheten.

– Det finns inget annat syfte än att man vill gå emot lagstadgad religionsfrihet och på det sättet peka mot specifika grupper i samhället. Vi kan inte acceptera den här typen av intrång på grundlagsstadgade religonsfriheter, säger till SVT Lennart Höckert (S), oppositionsråd, och fortsätter:

– Och i dessa tider känns det tämligen konstigt, med en sådan motion.

2022 är det åter val. Moderatledaren Ulf Kristersson drömmer om en ”konservativ nationalistisk” regering, där M ska styra med hjälp av KD och SD.

Det låter inte så kul, rentav mardrömsaktigt. Ska vi alla redan nästa år på trelleborgska tvingas ta alla i hand för att bevisa att vi är svenska, absolut inte tigga utanför systemet, bara döpa alla barn till typiskt svenska namn?

För mig blir Trelleborg en no-go-zon med den här sortens pinsamma beslut.

Partiledaren Jimmie Åkesson (SD) EU-i Trelleborg med bland andra SD:s starke man i kommunen, Helmuth Petersén, till vänster.
Foto: Tomas Nyberg
Äldreomsorg, Arbetarrörelsen, Sjukvård, Skolan, Socialdemokraterna, Sverige

En människa kan mördas men inte hans idéer. OLOF PALME sköts för 35 år SEDAN

Utdrag från en valdebatt i Västerås den 28 augusti 1985, ett halvår före mordet. Olof Palme talar om privatiseringar och vinstdrivande företag inom vård och skola.

”En människa kan mördas men inte hans idéer”, sa Anna Lindh. I dag är det 35 år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm efter ett biobesök. Mycket av det offentliga samtalet om Olof Palme har handlat just om mordet och om jakten på mördaren, mindre tyvärr om de idéer han hela sitt politiska liv pläderade för med engagerad talekonst, som vi varken förr eller senare hört i svensk politik. Idéer som dessvärre inte är särskilt framträdande i dagens politiska samtal.

På nätet och i synnerhet på Youtube finns mängder av Olof Palmes tal bevarade, både genom korta utdrag och genom filmade längre tal och debatter. Jag söker mig fram, lyssnar på vad jag hör Palme säga och förundras över hur det han säger så självklart kan tolkas som en röst i dagens politiska debatt.

De senaste decenniernas hejdlösa privatiseringar av det svenska samhället har omvandlat skola, sjukvård, äldreomsorg och mycket annat från grunden. Skattemedel går direkt till privata skolor som gör mångmiljonutdelningar till de ägare som efter några köp- och sälj-turer ofta kan sitta i länder som USA. Engelska skolan är ett exempel.

I Västerås deltog Olof Palme på dagen ett halvår före sin död, den 28 augusti 1985, i en debatt i Västerås med dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn. Utsnittet i bifogade film handlar om vinstdrivande företag inom offentlig verksamhet, något som Palme avvisar med hetta. Han säger bland annat:

– Den amerikanska privatiserade sjukvården är dyrare och sämre på väsentliga punkter än den svenska.

I dag 35 år senare ökar privatiseringen av vården snabbt i Sverige. Turerna kring hur det privata nätbolaget skulle ta över 1177 i Stockholm är ett fullständigt bisarrt exempel på detta. Palme skulle gått i taket om han levat. Men åter till talet.

”Jag släppt gärna fram alla möjliga privata initiativ, som kollektiv och ideella föreningar”, fortsatte Palme. Men när de stora företagen ger sig in för att tjäna pengar till exempel på barnomsorgen där blir vinsten det viktiga och barnen kommer i kläm.”

Lägger också ut en film från ett helt annat sammanhang, där Mikael Wiehe presenterar ”en av landets största artister”.

Olof Palme.Bild: PAOLO RODRIGUEZ / TT

För fem år sedan på morddagen skrev på Helsingborgs Dagblads kultursida Palmes utbildningsminister Bengt Göransson om ”vad som gjorde Palme till en stor ledare”, Göransson var under en följd av år regelbunden medarbetare på kultursidan. Han skrev bland annat:

”Olof Palme hänvisade som politiker ofta till moraliska värderingar för sina ställningstaganden. Han skilde sig från de flesta av de ledare som framträtt på den politiska arenan senare – med Göran Persson och Fredrik Reinfeldt som de tydligaste exemplen – genom att inte bygga sitt ledarskap på beslutsförmåga och handlingskraft, utan just på värderingar.”

Ett tydligt exempel på den saken berättar Thage G Peterson, som bland annat var Palmes försvarsminister, om i sin bok ”Olof Palme som jag minns honom” (Bonniers). Han nämner att Ragnar Thoursie var en av Olof Palmes favoritförfattare och att Palme gärna citerade och läste hans dikt ”Sundbybergsprologen”, som handlar om framtidens samhälle, ”framtidens stad”.

… från nöd / till frihet från fruktan den strävan / som är lika för oss alla. En öppen stad, / ej en befästad, bygger vi gemensamt. / – Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet.

Frige Nelson Mandela! Mikael Wiehe presenterar ”en av landets främsta artister”.
Corona, Covid-19, Flyktingar, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

Stort förtroenderas för Ebba Busch och KD minskar

Fotomontage från Dagens Nyheter. Grafik: Elin Lindwall Bilden av Ebba Busch har tagits av Alexander Mahmoud.

Sverige har ”med berått mod” tillåtit coronaviruset att spridas i Sverige, sa KD-ledaren Ebba Busch i partiledardebatten i början av sommaren. Hon anklagade regeringen för att medvetet ha accepterat hög smitt spridning och kallade också regeringens hantering av pandemin för ”dysfunktionell”.

– Men det vi kan säga för Sveriges del är att det stora antalet människor som sörjer är ett resultat av att Sverige med berått mod tillåtit en stor smittspridning. I februari lät man tusentals svenskar landa på Arlanda från områden som redan hade stor smittspridning. Sedan lät man dem gå rakt ut fritt i samhället, sa hon, enligt SVT.

När Ebba Busch på onsdagskvällen intervjuades i SVT:s nya satsning ”30 minuter” av Anders Holmberg fick hon frågan om hon stod fast vid sitt påstående om ”med berått mod”. Hon hävdade också att KD gång efter gång talat om för regeringen hur den skulle göra, ”vi har varit den största oppositionen mot S”. 

Det var pinsamt och obehagligt att höra. Utfrågaren Anders Holmberg hade gått igenom vad Busch sagt i mediala sammanhang under våren 2020 – och där fanns inga sådana synpunkter. 

Ebba Busch var irriterad. Hon sa arrogant gång på gång att hon fick fel frågor. Hon ville tala om ”KD:s välfärdspolitik”, inte om samarbetet med sverigedemokraterna. Inte om SD över huvud. Och allra minst om hennes dubiösa husaffär:

– Om du inte tål svaret så bör du inte heller ställa den frågan. 

Hur kan en partiledare uttrycka sig på det viset. Det är en häpnadsväckande självgodhet.

Efter ett inlägg på sociala medier där Ebba Busch ifrågasätter den 81-årige hussäljaren Esbjörns juridiska ombud och hänvisar till gamla brottsdomar har hon nu anmälts till särskilda åklagarkammaren för förtal.

I en krönika skriver Aftonbladets Lena Melin att ”det gungar under Ebba Buschs fötter. I den senaste akten i dramat om hennes husköp tar hon till fulargument som inte har med saken att göra.”

På torsdagskvällen rapporterade DN att förtroendet för Ebba Busch rasat, från 34 till 22 procent, sedan förra mätningen i april.

– Vi har inte sett ett större tapp mellan två mätningar för en partiledare tidigare, säger Nicklas Källebring på Ipsos.

Det förefaller vara mera hennes bristande hantering av det misslyckade husköpet som spelat in än hennes politiska oskicklighet, eller en kombination. Hon har också uppmärksammats negativt för festande trots coronarestriktioner. 

Också liberalernas Nyamko Sabuni är illa ute. Endast 8 procent av väljarna uppger att de har stort förtroende för henne, att jämföra med 13 procent i förra mätningen. Ingen ledare för hennes parti har hamnat så lågt under de två decennier som mätningarna har gjorts.

KD:s opinionssiffror har också under en längre tid minskat rejält och ligger i den senaste undersökningen på fem procent. 

Från onsdagens SVT-sändning av Anders Holmbergs utfrågning av KD-ledaren Ebba Busch. Skärmdump.
Ängelholm, Corona, Covid-19, Demokrati, Liberalerna, Moderaterna, Socialdemokraterna

Ängelholm 1 maj 1917: Bröd, fred och medborgarrätt!

Bröd, fred och medborgarrätt! Första maj 1917 i Ängelholm samlade över 1000 deltagare. Här passeras Stortorget.

Ängelholmsboken 2020 har fokus på Rösträttsfrågan och alldeles särskilt på kampen för rösträtt i Ängelholm för ett sekel sedan, undertiteln är Kvinnliga pionjärer i vår historia. I en rad kortare texter levandegörs en tid som inte är så avlägsen och som i många avseenden format vår tid och dess demokratiska förutsättningar.

I boken medverkar en rad skribenter med den mångkunnige bibliotekarien och lokalhistorikern Johan Brinck som klart dominerande.

Demokratin och den allmänna rösträtten hör 1900-talet till. På 1860-talet hade Ängelholm 1700 invånare. Bara 21 röstade 1868 i det andra valet till stadsfullmäktige i staden.

I samma val 1910 röstade 680 ängelholmare. Men rösterna var graderade efter den röstandes inkomst. Högern fick 43 % av rösterna mot socialdemokraternas 38 %, men när man räknat in vad rösterna var värda fick högern 56 % och socialdemokraterna bara 25 %.

Den liberala regeringen med Karl Staaf som statsminister la 1912 fram ett förslag till allmän rösträtt för alla, också för kvinnor. Regeringens proposition segrade stort i andra kammaren men röstades ner av förstakammarhögern. Hösten 1918 ändrade sig de sistnämnda efter press från Hjalmar Branting och liberalernas statsminister Nils Edén och påverkade av revolutionära stämningar i världen efter första världskriget. Åren därpå följde grundlagsändringar som till slut gav kvinnorna full rösträtt.

I Ängelholm grundades 1903 en lokal Förening för kvinnans politiska rösträtt, FKPR. Två kvinnor blev särskilt viktiga, skriver Johan Brinck. Sofi Lindström (född 1856), blev 1910 den första kvinnan i staden som valdes till stadsfullmäktige. Hon var ordförande i FKPR, som 1909 hade hela 54 medlemmar i staden.

Ellen Wester. Foto Gösta Florman.

Ellen Wester, författare och rösträttsaktivist, översatte noveller åt Helsingborgs Dagblad och debuterade 1900 med en historisk kärleksroman. Hon deltog i internationella rösträttskonferenser i Köpenhamn, Amsterdam och Budapest.

Men kvinnorna spelade länge en underordnad roll i Ängelholms lokala politik. Först 1976 kom Agnes Andersson från Strövelstorp in i kommunstyrelsen, vars första kvinnliga ordförande blev Else Ekblom 1991.

Några texter ligger vid sidan om rösträttstemat.

Johan Brinck skriver om hur Spanska sjukan 1918 drabbar Ängelholm, på ett sätt som påminner om vår tids coronapandemi. Många hundra smittades. Ett hundratal dödsoffer krävdes. Munka-Ljungby drabbades särskilt, i samband med sockerbetskampanjen med över hundra smittade.

Moderata kandidater i valrörelsen 1991: Else Ekblom, Anita Vidner, Maud Ekendahl, Ingvar Eriksson och Ulf Inger. Foto: Niklas Gustavsson, NST.

Eva Thorén skriver levande om sin uppväxt i Össjö under 30- och 40-talen. Inger Nyrell och Kalle Lind berättar om Ausås hembygdsmuseum- Johan Brinck bidrar också med en 30-sidig avslutande artikel med kommentarer till historiska Ängelholmsbilder.

Här finns Contans hus på hörnan vid Stortorget, dit hjältarna i Torgny Karnstedts roman ”Gnistskärmen” gick när de so m elever på SJK-skolan försökte charma lokalbefolkningen. En av bokens sista bilder är från inspelningen av Stellan Olssons TV-serie ”Julia och Nattpappan” i Villanområdet i början av 1970-talet.

Ängelholmsboken 2020 är synnerligen rikt illustrerad och ger tillsammans med tidigare årgångar breda och mångskiftande nedslag i Ängelholms historia. 

Bibliotek, Corona, Covid-19, Helsingborg, Kultur, Socialdemokraterna

Helsingborg måste bygga Bibliotek för framtiden

”Det här är motsatsen till det som biblioteket står för. Vi vill ju vara den uppskattade mötesplatsen vi känner att vi är för helsingborgarna”, säger Catharina Isberg, apropå att åtta av tio av Helsingborgs bibliotek coronastängs på tisdagen. Bild: Sven-Erik Svensson/HD.

Helsingborgs bibliotek har länge varit eftersatta, inget som de styrande prioriterat. Det är evigheter sedan något nytt områdesbibliotek upprättades, trots att invånarantalet i Helsingborg ökat rejält de senaste decennierna. Huvudbiblioteket är eftersatt och nergånget. I statistiken för Skåne ligger Helsingborgs bibliotek sedan många år långt ner både vad gället bokbeståndet (också för barn) och personal.

I dagarna hade kulturnämnden möte och klubbade en budget för biblioteket för 2021. De styrande allianspartierna ville att den egna förvaltningen skulle utreda biblioteken med fokus på norra Helsingborg. Men de förlorade. Oppositionens biblioteksbudget segrade sedan socialdemokraternas budget antagits med stöd av miljöpartiet och sverigedemokraterna.

Att i det svårt segregerade Helsingborg satsa på biblioteken i den norra priviligierade delen av staden ter sig inte särskilt kreativt.

Socialdemokraternas segrande budget innebär dels att utredningen görs externt och dels att den omfattar hela staden.

– Vi vill se vettiga filialer till stadsbiblioteket, säger Margareta Liljedahl Eriksson (S).

När Jörgen Michelsens vackra och ändamålsenliga stadsbibliotek byggdes 1965 i stadsparken och i skärningspunkten mellan Norr och Söder var det på alla vis ett innovativt bibliotek, som visade på bibliotekens vikt mitt i samhället. Efter 55 år behövs ett nytt huvudbibliotek eller åtminstone en rejäl utbyggnad av det nuvarande, kompletterad av nya områdesbibliotek i ”nya” delar av staden.

Detta måste kunna bli en huvudfråga i den lokala politiken – efter alla får av pinsamma försummelser! Därför är (S)-förslaget med en stor utredning en god början.

Just i dag, den 24 november, coronastänger Helsingborg åtta av tio bibliotek. Stadsbiblioteket och områdesbiblioteket i Drottninghög fortsätter hålla öppet. Det är kris i samhället och biblioteken som mötesplatser kan inte riskera att bli smitthärdar.

Nog är det är en bra startpunkt för att intensifiera arbetet för framtidens bibliotek i Helsingborg, bibliotek som ska kunna fungera båda som ickekommersiella mötesplatser och kunskapskällor.

Åtta av tio bibliotek i Helsingborg stänger på tisdag. Bild: Britt-Mari Olsson/HD.
Dagstidningar, Demokrati, Donald Trump, Facebook, Google, Helsingborgs Dagblad,, Journalistik, Public Service, Socialdemokraterna, Sydsvenskan, USA

Mordet på tidningarna. Tjugo år efter nedläggningen av Arbetet

Tidningen Arbetet i Malmö lades ner den 30 september år 2000. Mats Ekdahl, som blev tidningen siste chefredaktör var besviken och bestört. På bilden står Ekdahl till höger om porträttet på tidningens grundare Axel Danielsson – framför tidningens samlade personal och tidningshuset.

”Mordet på en tidning” ljöd Ekdahls ursinniga rubrik i Arbetet lördagen den 23:e september. Sveket var fullbordat.

Under tidningens sista dagar filmade Fredrik Gertten, Erik Bäfving och Ulf Södergren dag och natt den historiska veckan då Arbetet dog. Deras film ”Mordet på en tidning” skulle i dagarna ha visats för medlemmar i Publicistklubben i Malmö, men visningen blev – coronainställd.

Att läsa om Axel Danielsson och om Arbetet är som att snabbspola Sveriges historia de senaste 133 åren.

Danielsson grundade tidningen Arbetet 6 augusti 1887 i Malmö, vilket kunde ske genom det stöd han hade hos facket. Föregående år hade han översatt Kommunistiska manifestet. I Malmö bildade han även ett socialdemokratiskt arbetarparti med facket som kärna, en kärna som var mycket radikal, läser jag på Wikipedia.

1888 dömdes Axel Danielsson till 18 månaders fängelse för sina texter i Arbetet. Under straffets verkställande skrev han för tidningen och blev något av en legend eller martyr. Även det skönlitterära verket Genom gallret. Skizzer på vers och prosa tillkom i fängelset. På 1890-talet var han delaktig i studentkretsarna i Lund kring Bengt Lidforss och tuakotteriet. Till vilket en period också August Strindberg sällade sig.

Längre fram i tiden fick Arbetet som sista stora socialdemokratiska tidning en speciell roll i det politiska Sverige. På Wikipedia läser jag vidare:

”Som socialdemokratisk tidning i en av Sveriges största städer hade Arbetet ett starkt inflytande jämfört med motsvarande lokaltidningar i andra städer. Chefredaktören under 1970-talet, Frans Nilsson, och Olof Palme umgicks flitigt med varandra även privat och många utspel av socialdemokratiska statsråd och politiker publicerades först i Arbetet.”

I en blogg 2012 skrev Expressens f d chefredaktör Thomas Mattsson om Arbetets nedläggning och om filmen, som han såg som en ”sorglig skildring av hur läsarna i Malmö förlorar en konkurrent till främst Sydsvenskan och Skånska Dagbladet”. Mattsson skriver vidare:

”Konkurrensen på tidningsmarknaden i Malmö med lokala aktörer som Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, Expressen Kvällsposten, Metro och City är stenhård och det är svårt att se hur förlusttyngda Arbetet skulle ha kunnat klara sig, när problemen hade pågått så länge.” Till det kom att ”LO inte var så sugna på att satsa medlemspengar på att driva den vidare…”

Bara några år senare förändrades förutsättningarna för tidningsutgivning i Sverige dramatiskt. Unga läsare ville inte betala för nyheterna. Marknadsföringen på nätet slog ut tidningsannonserna. Facebook och Google håvad in det mesta.

2014 köpte Sydsvenskan Helsingborgs Dagblad. Vad som följt under de sex åren sedan dess är att  att nästan allt vad Sverige har av dagstidningar köpts upp av några monopol-aktiga miljardkoncerner, med Bonniers som dominerande aktör. Arbetet hade inte kunnat överleva i den miljön.

Som jag ser det är det här bara en övergångsfas. Kanske klarar sig ett begränsat antal stora tidningar, men med dramatiskt nedskurna ekonomiska förutsättningar. Den lokala kvalitetsjournalistiken utanför storstadsregionerna har små möjligheter att överleva på sikt.

Till det kommer attackerna på medierna från de tre högernationalistiska partierna, M, SD och KD, mot det mesta av kvalificerad nyhetsförmedling och mot public service i synnerhet. Skulle deras politik få genomslag närmar sig Sverige ett medielandskap med stora likheter med det amerikanska som skapade Donald Trump, framburen av halva det amerikanska folket, lika okunnigt som rabiat.

Utvecklingen har då gått från ”mordet på en tidning” till ”mordet på tidningarna”. Vad sker med samhället utan de kvalificerade tidningarna, eller rättare deras kompetenta granskande journalister?

Rupert Murdochs Fox News har i det mesta fungerat som både Donald Trumps enda informationskälla och hans oblyga PR-organ.Bilden från THE CHASER QUARTERLY.