Kategoriarkiv: Donald Trump

Bolivia, Demokrati, Donald Trump, USA

Evo Morales och den bolivianska statskuppen

2 kommentarer
Unión Juvenil Cruce, en öppet fascistisk organisation, har spelat en stor roll vid statskuppen i Bolivia.

Den USA-stödda kuppen i Bolivia handlar både om att ta kontroll över landets rikedomar, särskilt naturgas och mineraler, och om att med rasistiska förtecken ta hämnd på den inhemska indianska befolkningen som under Eva Morales 14 år vid makten styrt landet så att dess fattiga majoritet gynnats.

Så skriver Finian Cunningham i en kommentar på Strategic Culture Foundations webbsida. Cunningham är en 63-årig amerikansk journalist med rötterna i Irland, född i Belfast.

För tre veckor sedan tvingades Eva Morales genom hot från militären att lämna sin post som president och fly ur landet till exil i Mexiko. President Trump hyllade kuppen som ”en seger för demokratin”. Men så var det knappast, konstaterar Cunningham.

Den självutnämnda nya regimen i Bolivias huvudstad La Paz är snarare nykolonial med starka band till USA. Vad den nu gör är att i snabb takt riva upp de reformer som Eva Morales genomfört i landet under 14 års styre genom demokratibyggande med progressiva demokratiska medel.

Fascistiska paramilitära enheter med stöd av förmögna bolivianska oligarker, spelade en stor roll under kuppen, skriver Max Blumenthal och Ben Norton. De har publicerat bilder från La Paz, där Eva Morales tidigare presidentpalats i La Paz plundras och vandaliseras av sådana huliganer.

Nämnda oligarker representerar en högerextrem form av kristen fundamentalism, skriver Cunningham. För dem är indianerna ”hedningar”. Den självutnämnda ”interimpresidenten” Jeannie Anez, har nedlåtande beskrivit landets urbefolkning som ”satanistisk”.

Den verklige kuppledaren är den 40-årige multimiljonären  Luis Fernando Camacho. Under lång tid har han varit ledare för den öppet fascistiska organisationen  Unión Juvenil Cruceñista.

Max Blumental är en oberoende journalist, författare och filmare, därtill grundare till webbsidan Gray Zone, som riktar journalistisk uppmärksamhet på USA:s ”permanenta krig” och hur de hänger samman med landets inrikespolitik.

Bilden här under visar hur efter statskuppen Eva Morales tidigare presidentpalats i La Paz plundras och vandaliseras av fascistiska paramilitära enheter som med stöd av förmögna bolivianska oligarker, spelade en stor roll under kuppen, skriver Max Blumenthal. Stillbilden (en skärmdump ur filmen) visar hur plundrarna på en av palatsets väggar klottrat HIJO DE PUTA, ”du son till en hora”, en grov skymning av den tidigare presidenten. ”Låt ingen kalla de nya makthavarna för prodemokratiska, skriver Blumenthal.

Bilden överst en skärmdump ur en (spanskspråkig) film om den fascistiska organisationen Unión Juvenil Cruc, som spelat en avgörande roll i kuppen.

Fotnot: Många västmedier har varit ovilliga att beskriva händelserna i Bolivia som en statskupp. Samtidigt har deras bevakning av Bolivia klingat av efter de första dagarnas dramatik. Min blogg bygger huvudsakligen på andra källor.

Demokrati, Donald Trump, Energi, Helsingborg, Öresundskraft, USA

FÖRSÄLJNINGEN AV ÖRESUNDSKRAFT: LEVER A&M UPP TILL HELSINGBORGS UPPFÖRANDEKOD?

Varför valde Helsingborgs stad det exklusiva amerikanska konsultföretaget A&M, Alvarez&Marsal, att handha försäljningen av Öresundskraft?

En liten svensk stad anlitar utan upphandling en av USA:s mest prestigefyllda konsultfirmor för det som betecknats som Helsingborgs stads största affär genom tiderna. Allt sker i största hemlighet med minimal offentlig insyn.

En uppgift i HD talar sitt eget språk. A&M begärde och fick åtta miljoner extra i arvode därför att arbetet med försäljningen försvårats till följd av den kommande folkomröstningen. Åtta miljoner.

Och vem förmedlade kontakten mellan Helsingborgs stad, ja Peter Danielsson antar jag, och A&M i New York? Jag har svårt att tänka mig att någon bara lämnat över ett telefonnummer. Men vem är länken – och vad motiverade valet?

På youtube-filmen här berättar Paul Aversano, ansvarig för A&M:s internationella verksamhet och också för affären med Öresundskraft, om sin personliga bakgrund och om hur konsultfirman arbetar.

Aversano, stationerad i New York, har arbetat på A&M sedan 2006 och var innan dess partner i EY, tidigare Ernest och Young, där ”partner” kan utläsas som delägare, men också har andra betydelser.

EY har som bekant i Helsingborg ett stort kontor i Nicolaiskolan, men flyttar under slutet av 2020 till nya lokaler i Oceanehamnen, ett kontor på fjärde våningen i Wihlborgs kontorshus Prisma som blir områdets ikonbyggnad, enligt tidningen Fastighetsvärlden.

– Allt bygger på personliga kontakter, säger Aversano. Våra kunder är inte bara kunder. Vi har personliga relationer med de vi arbetar för, ett personligt intresse av våra kunders ekonomiska framgång. Vi vill att våra kunder ska känna att de litar på oss.

– Vi måste också se både vilka affärsmässiga och vilka personliga motiv som ligger bakom våra kunders önskemål, fortsätter han.

A&M arbetar nu globalt på fyra kontinenter. De anställda förväntas engagera sig totalt:

– Go hard or go home.

Paul Aversano har ett nära förhållande till Fox Channel, där han återkommande anlitas som kommentar och analytiker.

Fox grundades 1996 av Rupert Murdoch (som fortfarande är styrelseordförande) och är USA:s största kabeltevekanal som når 85 miljoner hushåll i landet. Ultrakonservativa Fox News ger odelat stöd till Donald Trump som i sin tur följer kanalen på TV dagligen och bygger de flesta av sina tweets på vad som sagts i Fox News, också fake-nyheten om det våldsamma Sverige.

Aversano har återkommande deltagit som politisk och ekonomisk kommentator i Fox Business After the Bell, ”Efter klockan”, vilket syftar på klockan som ringer när den amerikanska börsen stänger för dagen. Han anlitas exempelvis för att kommentera handelskriget mellan USA och Kina och andra högprioriterade ekonomiska nyheter.

Avtalet mellan tjänstemän på Helsingborgs stad med A&M, Alvarez&Marsal, väcker många frågor. Först och främst, hur kunde man kringgå lagar om upphandling. Om nu något går snett och avtalet bryts, finns det risk för att Helsingborg ska betala skadestånd till den amerikanska firman – utöver de nämnda åtta miljonerna för folkomröstningen?

Finns det en särskild grupp inom kommunen som förser A&M med uppgifter om ”affären”, om folkomröstningen och om Öresundskraft? Vilka förutsättningar gäller i så fall?

I en tidigare blogg handlade mycket om anklagelserna mot Paul Aversano för fleråriga sexistiska trakasserier och rasistiska påhopp mot en av firmans anställda. Hur rimmar dessa med Helsingborgs stads etiska regler?

Så vitt jag vet har Helsingborgs stad en uppförandekod som alla leverantörer förväntas skriva under. Det handlar om sådant som nolltolerans mot rasism och mot diskriminering av sexuella, etniska eller religiösa motiv.

Lever A&M upp till uppförandekoden?

Vad innebär slutligen banden mellan Paul Aversano och Fox News. Fox News har länge varit en konstant ohederlig nyhetsförmedlare med en fakenews-journalistik som gynnat den amerikanska extremhögern. Detta om något borde ju strida mot Helsingborg stads etiska regler. Fox journalistik strider i alla avseenden mot all svensk pressetik.

Fotnot: Enligt uppgifter i torsdagens Helsingborgs Dagblad kan beskedet om en intresserad köpare och om prislappen komma redan i nästa vecka.

Danmark, Donald Trump, Ekologi, FN

USA-basens giftiga sopor kvar på Grönland 70 år

Resterna efter den övergivna USA-basen Ikateeq.

Donald Trump ville som bekant köpa Grönland av Danmark och blev sur och förtörnad när han inte mötte någon entusiasm för förslaget varken från grönländarna själva eller från den danska regeringen.

Men också utan att äga Grönland har USA:s militär härjat länge på isklädda ön. En av öns baser Ikateq lämnade man några år efter andra världskriget, men utan att städa efter sig, rapporterar Danmarks TV2.

På 1950-talet avtalade USA med Danmark att man inte behövde röja upp efter sig på Grönland. Det har man inte heller gjort. På före detta Ikateq-basen ligger därför ännu 70 år senare berg av stinkande och giftiga oljetunnor kvar på stranden, invid för länge sedan nedrasade järnskelett efter militära anläggningar.

Oljan användes förutom till uppvärmning också för att bränna upp sjöar med mygglarver, skriver TV2. Sen lät jänkarna bara tunnorna ligga.

30 000 grönländare skrev häromåret på protestlistor där man krävde att USA skulle röja upp efter sin militär på Grönland. Men protesterna ledde ingen vart.

En annan av all de kusliga övergivna baser som USA lämnat på Grönland är Søndre Strømfjord – som nu heter Kangerlussuaq – som stängde 1992. Inte heller där har något gjorts.

På en nyanlagd vackert belägen campingplats hittade en turist en amerikansk granat. Efter fyndet gjordes en undersökning som visade att amerikanerna använt området till att dumpa mängder av gammal ammunition för att sedan skrapa lite jord över.

Vilken osannolikt obehaglig attityd från USA:s sida, vilken nedlåtenhet mot alla grönländare.

Sedan andra världskriget har amerikanerna på Grönland upprättat 50 anläggningar enligt en högintressant rapport från det danska Nationalmuseet, nio flygplatser, sex radarstationer, en marinbas, tre forskningsstationer och 21 väderstationer.

Av de 50 anläggningarna är 32 så fyllda med farligt avfall att Grönland klagat till FN.

Problemen med USA-baserna finns både längs Grönlands kuster och på och i inlandsisen, där USA anlade den hemliga missilbasen Camp Century liksom flera militärposteringar. När isen nu smälter sjunker de sakta neråt.

Camp Century fick elförsörjning med en atomreaktor som lämnade radioaktiva föroreningar efter sig när den revs. Resterna efter basen har sedan 1959 förflyttat sig 232 meter genom isen, uppger TV2.

I dag återstår en enda amerikansk bas på Grönland, Thulebasen, längst i norr.

Här störtade 1968 ett amerikanskt bombplan utrustad med fyra vätebomber. De konventionella sprängämnena i bomberna exploderade och spred radioaktiva material över ett stort område. Havsisen på platsen för haveriet smälte och delar av flygvraket sjönk ner till havets botten.

Efteråt är grönländarnas rädsla för avfallet stor och berättigad. En lokal jägare, Uusaqqaq Qujaukitsoq, berättade 2010 att han sett mängder av sälar och renar som fötts med missbildningar, vilka han misstänkte vara en följd av avfallet.

I samband med Trumps bud om att köpa Grönland lovade han generöst att inte bygga ett Trump Tower på ön, se bilden.

Demokrati, Donald Trump, Martin Luther King, Medborgarrättsrörelsen, USA, USA-valet 2020

Valmanipulation: ”dödlig attack på USA:s demokrati”

Martin Luther King och hans hustru Coretta Scott King leder en afroamerikansk rösträttsmarch från Selma i Alabama till delstatens huvudstad Montgomery. Foto: William Lovelace.

USA förvägrar miljoner av sina egna medborgare rätten att rösta, skriver The Guardian, som också retoriskt undrar om USA när så sker kan fortsätta att räkna sig som en demokrati. Inför det amerikanska presidentvalet om ett år inleder tidningen en årslång satsning på att granska det amerikanska valsystemet.

Kampen för afroamerikanernas rösträtt fördes i den amerikanska Södern under 50- och 60-talen av Medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King. Den lilla staden Selma i Alabama hade svart befolkningsmajoritet men bara två procent hade möjlighet att rösta.

King fick stöd av dåvarande presidenten Lyndon Johnson och efter aktionerna i Selma genomfördes nya vallagar 1965. Men 2013 upphävde USA:s högsta domstol röstlagen från 1965 som man hävdade stred mot konstitutionen.

Därmed blev det fritt fram för de lokala delstatsregimerna att återuppta sina historiska och diskriminerande röstlagar, inte minst i de olika delstater som har en dyster tradition av att genom olika regler förhindra och försvåra för minoriteter att delta i valen.

Kings kusin Christine Jordan var 92 när hon kom till sin vallokal i Atlanta, Georgia, för att lägga sin röst i mellanårsvalet 2018, liksom hon hade gjort i varje val de senaste 50 åren. Men i vallokalen förvägrades hon att rösta. Valförrättaren hävdade att han kunde inte se att hon hade registrerat sig, berättade hennes barnbarn Jessica Lawrence efter det inträffade.

Till följd av valmanipulation sjönk det afroamerikanska valdeltagandet i det amerikanska presidentvalet 2016 med sju procent, ”en dödlig attack på demokratin”, skriver Carol Anderson, författare till boken ”One Person No Vote. How Voter Suppression Is Destroying Our Democracy”.

Det finns nu växande bevis för systematiska försök att förhindra allt fler amerikaner från att utöva sin rösträtt, skriver The Guardian.

Rösträttslagen från 1965 innebar bland annat att de federala myndigheterna hade rätt att kontrollera och korrigera vallagarna i de delstater som hade värst historia då det gäller inskränkning av rösträtten. Den möjligheten är nu borta genom Högsta domstolens beslut. Samma stater har därför möjligheten att återgå till något som liknar hur man betedde sig före 1965.

Brennan Center vid universitetet i New York, en icke partibunden organisation som länge granskat rösträtt och röstningsreformer, konstaterade nyligen i en rapport att ”under de senaste 20 åren har en rad stater försvårat röstproceduren”.

Det har skett genom ändrade röstlagar, nya regler för vilka ID-kort som kan användas och genom att minska tiden för förhandsröstning. Man har också begränsat möjligheterna för registrering inför valen, något som drabbat både utsatta grupper och lagt speciella bördor på etniska minoriteter, fattiga, yngre och äldre valdeltagare.

Carol Anderson, författaren till boken ”One Person, No Vote: How Voter Suppression Is Destroying Our Democracy”, har skrivit att valet 2016, när Donald Trump segrade, var en katastrof, då det gällde afroamerikanernas möjligheter att rösta:

Till följd av kraftigt försämrade möjligheter att rösta i 30 delstater sjönk det afroamerikanska valdeltagandet med sju procent. För det republikanska partiet var det en effektiv valvinnarmetod, För USA var det en dödlig attack mot demokratin.”

The Guardian betonar att USA ligger långt efter andra länder, då det gäller valdeltagande. Bara 55 % av amerikanerna röstade i valet 2016, vilket kan jämföras med 67 % i Belgien eller 78% i Sydkorea.

Demokrati, Donald Trump, EU, FN, Kuba, Mänskliga rättigheter, Sjukvård, Sverige, USA

EU vill normalisera relationen till Kuba. Röstar Sverige emot?

I Kubanska Cardenas finns lika många eller fler hästochvagnar som bilar. Foto: Sören Sommelius.

EU ska snart rösta om att normalisera relationen med Kuba, skriver den svensk-kubanske författaren René Vázquez Díaz i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet. Han konstaterar bedrövad att Sverige är ett av få länder som inte röstat för en normalisering. Och att Sverige därmed kan bidra till att blockera den enighet ´bland EU-länderna som krävs för att beslutet ska träffa i kraft.

EU:s avtal med Kuba ter sig för mig helt självklart, att med René Vázquez Díaz ord, genom ökad dialog stärka samarbete, mänskliga rättigheter och investeringar i ekonomin. Sådana avtal finns med samtliga latinamerikanska länder utom just Kuba.

I Sverige har Liberalerna, Centern, KD och SD deklarerat att de kommer att rösta emot. Moderaterna kan antas ivrigt gläfsa ikapp dessa partier mot Kuba.

Varför vill svenska borgerliga partier av alla Latinamerikas stater brännmärka just Kuba? Många länder på kontinenten saknar grundläggande demokratiska förutsättningar, i dag inte minst giganten Brasilien.

I Kuba finns utbygd hälso- och sjukvård, liksom ett skolväsende som är överlägset de flesta andra på kontinenten. Visst finns det brister då det det gäller mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. De är ändå knappast i paritet med USA:s meriter i samma avseende.

Om Sverige går mot eller rentav förhindrar EU:s ambition att skapa normala relationer mellan önationen och EU:s länder innebär det att Sverige följer Donald Trumps politik som går ut på att kollektivt bestraffa det kubanska folket.

Under 2019 har USA steg för steg skärpt sin snart 60-åriga blockad av Kuba, skriver René Vázquez Díaz: ”Den är i dag mer omfattande än de sanktioner man upprättat mot länder som Iran och Nordkorea.”

Detta är fullständigt absurt.

USA blockerar Kubas tillgång till både olja och livsviktiga varor, mediciner för barn som lider av medfödda hjärtfel, insulin till diabetiker och mycket mer ändå. Vázquez Díaz skriver:

Fartyg som angör en kubansk hamn får inte angöra amerikanska hamnar under sex månader. Det gör att många rederier vägrar att frakta varor till det råvarufattiga och importberoende Kuba av rädsla för amerikanska repressalier. USA straffar utlandsflaggade fartyg som transporterar olja till Kuba, vilket får ödesdigra konsekvenser för elförsörjningen och sjukvården. USA spårar kubanska handelstransaktioner i hela världen och straffar utländska banker som gör affärer med Kuba. Den schweiziska NGO:n Medicuba, som levererar mediciner för barn samt läkemedel mot hiv och cancer till Kuba tvingades ställa in sina leveranser …”

USA:s syfte är att ”kväva den kubanska ekonomin och framkalla en folklig revolt”. Genom sin makalösa fientlighet mot Kuba ”berövar USA de kubanska demokratiförespråkarna alla möjligheter att hävda Kubas självständighet och spela en roll i landets framtid”.

Blockaden strider både mot internationell rätt och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Varför ska Sverige anpassa sig till i denna antikubanska USA-dikterade politik? Är det bästa sättet att gynna landets utveckling mot demokrati och välstånd? Knappast.

Viva Fidel, leve Fidel Castro. Cardenas, Kuba. Foto: Sören Sommelius.
Demokrati, Donald Trump, Kristdemokraterna, Moderaterna, Public Service, Sverigedemokraterna, Sveriges Radio, SVT

Kris för SVT och ifrågasatt Public Service

Dagstidningarna har förlorat marknader och är hårt ekonomiskt trängda. Deras innehåll är nu inlåst och förbehållet prenumeranter (rimligt nog). Det innebär att stora kategorier som inte prenumererar, bland dem särskilt unga personer, är hänvisade till nätets flimrande och algoritmstyrda utbud.

De professionella kompetenta journalisternas texter och bilder når främst de läsare som är beredda att betala för sig.

I det läget blir Public Services roll ännu viktigare än tidigare ur ett demokratiskt perspektiv. 

Under mycket lång tid har det funnits en djup enighet både i den politiska sfären och bland de flesta svenskar om Public Services omistlighet.

Men på sistone har Public Service, alltså SVT och SR, öppet ifrågasatts först av sverigedemokrater och sedan av moderater och kristdemokrater.

”Statliga medier är i dag skattedopade, semi-kommersiella aktörer, inte värnare av det smala och tråkiga som inte går att producera på annat sätt.

Vårt parti bör ta klivet fullt ut och bestämma sig för ett avskaffande av public service så snart som möjligt”, skrev exempelvis de båda moderaterna Adam Danieli och Sten Storgärds i början av oktober i en debattartikel i Expressen.

Deras argumentering skulle kunna vara hämtad ur maktens medier i länder som Ungern och Polen. Den saknar varje form av demokratiskt engagemang, de båda skribenterna inser inte att ett demokratiskt samhälle behöver en tredje statsmakt och informerade medborgare. Exempel världen över i vår samtid förskräcker, ja väcker fasa, se bara på bedrövelsens USA där Trump kräver att alla statliga myndigheter ska säga upp prenumerationerna på New York Times och Washington Post.

Till det kommer nu stormen på och kring SVT, som genomgår stora omorganisationer, vilka för en utomstående verkar svårförståeliga.

I ett stort reportage i tisdags skrev tidningen Journalisten om ”en nyhetsredaktion som befinner sig i en identitetskris med flera interna konfliktytor.

Vi hör berättelser om mobbning och erfarna medarbetare som knuffas ut, om tystnadskultur och om en ny sorts kvällstidningsjournalistik som gjort sitt intåg.”

SVT:s reportrar ska från årsskiftet inte jobba mot TV utan skriva direkt mot webben. Filmat webbmaterial ska göras om till TV-inslag. Är inte detta dömt att misslyckas? Särskilt när mottot är att det främst ska vara snabbt och kort. Till det kommer att SVT beslutat lägga ner åtta sändningsorter. Båda dessa nyordningar innebär en förstärkning av det redan så dominerande stockholmsperspektivet.

Journalisten citerar ur SVT Nyheters målgruppsdokument. Nyhetssändningarna ska vända sig till ”personer i åldern 20-40 år som tittar i mobilen”. De exemplifieras med ”Nyfikna Nicole och Nassim” som ”älskar utmaningar, gillar förändring, äventyr och att upptäcka nya saker”, samt med ”Sociala Sahar och Seb” som ”vill vara med där det händer” och ”tränar på gym tillsammans” och gärna provar ny matlagning ”och delar stolt på Instagram”.

Vilken snömos. Vilken bedrövlig intellektuell nivå.

Afghanistan, Andra världskriget, Donald Trump, FN, Irak, Iran, Kärnvapen, Krig och fred, Putin, Ryssland, Sverige, Syrien, Turkiet

FN vill ”rädda världen undan krigets gissel”

1 kommentar

”Hur är det möjligt att öka försvarsbudgeten med flera miljarder kronor per år utan att det hörs ungdomliga röster som ifrågasätter eller instämmer? Hur kan svenska soldater få vara kvar i ett skamligt och orättfärdigt krig i Afghanistan utan att ungdomen vill diskutera den frågan? De politiska ungdomsförbundens ledare saknas i fredsdebatten. Är det möjligen mahognyskrivborden i regeringskansliet som hägrar och som står i vägen för ett ungdomligt agerande för fred och avspänning?”

Thage G Peterson, en gång Olof Palmes försvarsminister, senare bland mycket annat riksdagens talman är i dag först och främst fredsaktivist. På FN-dagen talar han i Skövde, i S:ta Helena kyrka (kl 18). Citat ovan är hämta ur det tal han ska hålla, där han undrar var de unga politikerna och de politiska ungdomsledarna håller till i fredsdebatten.

Det finns många andra aktuella frågor att diskutera: Inte bara kärnvapenavtalet som Sveriges regering inte vill underteckna utan också sådant som de ”påstådda ubåtskränkningarna”.

Thage G Peterson, en gång Olof Palmes försvarsminister, i dag fredsaktivist, talar på FN-dagen i Skövde.

Den 24 oktober är FN-dagen, till minnet av att FN-stadgan antogs denna dag 1945. Dess inledande ord är: ”Vi de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel”…

Hösten 2019 präglas av politisk oro i världen. Allt fler, också här i Sverige, fruktar ett kommande storkrig. Men få diskuterar vad det innebär, vad vi kan göra. På den politiska agenda tycks enbart stå att köpa mera vapen (från USA) för mångmiljardbelopp och att hävda att Sverige inte kan ta emot fler flyktingar oavsett vad som sker i världen. Om FN:s ickevåldsprinciper talas det allt mera sällan.

Denna höst har Donald Trumps USA tillsammans med Erdogans Turkiet med ett slarvigt telefonsamtal inlett ett ohyggligt nytt krig i det plågade Syren. De långsiktiga konsekvenserna är oöverblickbara, både för Syrien och för världen. Trump och Erdogan har att ansvar för detta krig som krigsförbrytare. Också Putins Ryssland är inblandat.

Vill vi ha en värld där några totalitärt styrda stater bestämmer över krig och fred?

Eller vill vi ”rädda kommande släktled undan krigets gissel”?

FN har ett gediget stöd från en helt överväldigande majoritet av världens stater, skriver Rolf Andersson på alliansfriheten.se.

Dessa stater inser att utan FN, med sina fel och brister, vore de helt utlämnade till stormaktspolitikens ständiga kollisioner, som lätt drar in vilket land som helst i sitt garn.

Sverige tillhör kretsen av stater som fortfarande stöder FN. Men den svenska hållningen är halvhjärtad. Andersson fortsätter:

Också Sverige har brutit mot folkrätten genom deltagande i folkrättsstridiga insatser i Irak, Syrien, Afghanistan och Libyen. Därigenom medverkar vi till att rubba förtroendet för FN; en organisation vars grundläggande fundament är att i enlighet med folkrätten upprätthålla internationell fred och säkerhet.”

Varför deltar Sverige i militära operationer i länder som de nämnda eller skickar soldater till dem? Är det för att bidra till att lösa konflikter och bygga fred? Knappast.

Ett skäl dominerar. Sverige vill ställa in sig hos USA, en stormakt som numera bara styrs av det egna intresset. Av samma skäl har Sverige underlåtit att ratificera FN:s förbud mot kärnvapen, i strid mot Sveriges långvariga tidigare konsekventa linje mot dessa massförstörelsevapen.

Men dagens USA har fjärmat sig långt från det USA som bidrog till att besegra nazismen under kriget och som var en av grundarna till Förenta Nationerna 1945.

”USA har under en lång period varit den värste interventionisten och aggressorn: Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien”, fortsätter Andersson. Till det kommer ” hoten mot Iran och Venezuela. Det svagare Ryssland bryter mot FN-stadgan, men landets framfart har varit mer begränsad och mindre våldsam: Georgien, Krim och ”fullmaktskriget” i Ukraina.”

Donald Trump, EU, Flyktingar, FN, Krig och fred, Nato, Syrien, Turkiet, USA, Vapenhandel

Turkiets krig kan skapa 400 000 nya flyktingar

Turkiet angriper Syrien. Skärmdump från DW, Deutsche Welle.

Turkiets folkrättsstridiga angrepp på de kurdisk-kontrollerade områden i norra Syrien har nu lett till att minst 160 000 människor har tvingats fly från sina hem, enligt uppgifter från OCHA, Förenta Nationernas kontor för samordning av humanitära insatser. SVT citerade på tisdagskvällen uppgifter om att det redan handlade om 275 000 flyktingar.

– Vi planerar nu för att upp emot 400 000 personer kan tvingas fly i och runt de påverkade områdena. De kommer att behöva hjälp och skydd, säger Jens Laerke, talesperson för OCHA, till AFP, återgivet av Tidningen ETC.

Skyldiga till det ohyggliga nya kriget i det svårt krigshärjade Syrien är två högernationalistiska ansvarslösa presidenter, tillika krigsförbrytare, Turkiets Erdogan och USA:s Trump.

Sällan har ett krig inletts så helt utan tanke på konsekvenserna. Nu väntar ohyggligt mänskligt lidande och förfärlig förödelse som under decennier framöver kommer att prägla tillvaron i Syrien.

Syriska trupper är nu indragna i kriget till stöd för kurdisk-ledda SDF och har inledningsvis avancerat snabbt. Ryssland har övertagit lokaler som för en vecka sedan hyste amerikanska soldater och därtill föredömligt placerat ut ryska soldater för att förhindra direkt konfrontation mellan Turkiska och syriska trupper, vilket skulle kunna leda till ett mellanstatligt storkrig där flera länder skulle kunna bli indragna.

EU har fördömt kriget, fattas bara annat, men inte kunnat ena sig om det totalförbud till vapenförsäljning till Turkiet som Sveriges utrikesminister Ann Linde drev på måndagens EU- utrikesministermöte. Sverige lämnade på tisdagen besked om att svensk export av militär utrustning till Turkiet förbjudits av Institutionen för Strategiska Produkter, myndigheten som hanterar frågor om vapenexport.

Justitieminister Morgan Johansson menade att förbudet, med hänvisning till Turkiets folkrättsbrott, visade att systemet med ISP fungerar.

Ann Linde markerade tidigt att Turkiets krig var ett flagrant folkrättsbrott. Självklart borde regeringen omedelbart kunnat agera, som i en rad andra länder, som Norge och Finland. Brott mot folkrätten måste vara en regeringsfråga och inte något för en myndighet vad än Morgan Johansson påstår. Flera dagar gick ju under otillständigt hemlighetsmakeri om Sveriges vapenaffärer med Turkiet.

Liksom Sverige har nu också Storbritannien avbrutit sin vapenexport till Turkiet, liksom tidigare bl a Tyskland och Frankrike. USA tycks gå åt samma håll.

NATO spelar en avgörande roll i kriget. Det är med amerikanska vapen som Turkiet kan angripa de syriska kurderna. Vad händer nu med Nato? Ska Turkiet uteslutas? Ska Sverige verkligen fortsätta att driva planerna på ett medlemskap i en organisation som mera bidrar till krig än fred och där USA:s dominerande roll är minst sagt tvivelaktig?

Och återigen, vad händer med de bortåt en halv miljon nya flyktingar som kriget skapat? Kan Europa fortsätta att ignorera dem? Kan Europa överhuvud taget efter detta krig fortsätta att ge miljarder till Erdogans Turkiet för flyktingmottagande??

Syriska legosoldater som stöder Turkiet avfyrar tung maskingevärseld mot kurdiska trupper i norra Syrien. Foto: AP via The Guardian.
Donald Trump, IS, Krig och fred, Nato, Syrien, Turkiet, USA

Två krigsförbrytare och anfallskriget mot Syrien

Ras al-Ain i nordöstra Syrien bombas av Turkiet, sedan USA dragit tillbaka sina styrkor från området efter Trumps twitter.
Photograph: Delil Souleiman/AFP via Getty Images

Jag fylls av fasa, förtvivlan och upprördhet över beskedet om att Turkiet med acceptans från USA angriper det förödda, krigshärjade och plågade Syrien. Och över omvärldens bleka reaktioner.

Mogna för FN:s krigsförbrytartribunal i Haag: Herrarna Trump och Erdogan, ansvariga för Natolandet Turkiets angreppskrig på Syrien.

Två totalitära, självupptagna och tyranniska högernationalistiska ledare, Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan och hans kollega Donald Trump i Washington tog ett telefonsnack grabbar emellan. Efter samtalet twittrade Trump. Det var ok för honom och USA att Turkiet bombade de kurdiska delarna av Syrien, även om dessa tidigare varit USA:s allierade i kampen mot IS. USA skulle samtidigt dra tillbaka sina trupper från området som ett slags klartecken.

Turkiets angrepp på Syrien är ett brott mot folkrätten, som Sveriges utrikesminister Ann Linde slagit fast. Därmed borde i princip både Erdoğan och Trump snarast gripas och föras till krigsförbrytartribunalen i Haag.

De båda herrarna är fullfjädrade krigsförbrytare. Deras krig har inletts i strid mot FN-stadgan, ett anfallskrig mot ett land som redan har miljoner flyktingar.

Hur kan övriga Natoländer acceptera Turkiets anfallskrig, varför sparkas inte Turkiet ut ur organisationen?

Och följdfrågan: Hur kan någon svensk politiker ens överväga medlemskap i det Nato som legitimerar anfallskrig?

Vad händer nu med kampen mot IS? Innebär det nya kriget inledningen till IS:s återuppståndelse?

Och än värre, vad händer med alla de nya flyktingar som tvingas lämna sina hem för att fly turkiska bomber, med de flyktingar som befinner sig i Turkiet men kommer att fördrivas tillbaka till Syrien??

Redan under onsdagen inkom bilder som bevisar att Turkiet bombar civila mål, som i staden Ras al-Ain. Klart är att kriget kommer att skörda ohyggliga offer bland Syriens civila – och att ännu fler kommer att söka fly från landet, även om ingen barmhärtighet kan förväntas dem i de länder där de hoppas bli mottagna, som det numera allt mer flyktingfientliga Sverige.

Särskilt obehag väcker Trumps fortsatta twittrande, bland annat om att ”kurderna inte hjälpte USA i Normandie”. Den amerikanske presidenten är inte bara hänsynslös och utan empati för mänskligt lidande utan också obeskrivligt korkad, en skam för USA.

Donald Trump, USA, USA-valet 2016

Trumps trognaste soldat: utrikesminister Pompeo

Tidskriften The New Yorker porträtterar i senaste numret Trumps utrikesminister Mike Pompeo, mannen som bl a återkommande hotat svenska politiker med hur förödande det vore om Sverige skrev under FN:s förbud mot kärnvapen. På sitt skrivbord har han alltid en uppslagen bibel.

I ett tal under presidentvalkampanjen 2016 varnade den republikanske då ganska okände politikern Mike Pompeo för Donald Trump. Pompeo, nu USA:s utrikesminister, påminde om vad Trump hade sagt, skriver  Susan B. Glasser i nya numret av The New Yorker (19/8):

”Om jag ger order till en soldat att begå en krigsförbrytelse, då ska han göra det.”

Publiken buade. Pompeo fortsatte. ”Trump kommer liksom Barack Obama att vara en auktoritär president som ignorerar konstitutionen. Amerikanska soldater svär inte att lyda presidenten, sa Pompeo. De svär en ed att försvara konstitutionen.”

Trump var på plats bakom scen under mötet och begärde att få veta vem det var som hånade honom.

Vid den tidpunkten hade Pompeo aldrig träffat Trump och var skeptisk gentemot dennes politik, inte minst America First-retoriken. Pompeo var en bibeltrogen konservativ internationalist, präglad av sina militära tjänstgöring under det kalla kriget.

Pompeo är en evangelisk kristen som alltid har en uppslagen bibel på sitt skrivbord. Efter Trumps seger gjorde han helt om – och blev 2018 Trumps utrikesminister. Nu definierar han sitt uppdrag som att tjäna presidenten var denne än kräver av honom.

– En utrikesminister måste veta vad presidenten vill, sa han nyligen i Washington.

Oavsett vad Trump hävt ur sig har han fått Pompeos stöd. Offentligt har han aldrig gett uttryck för skymten av kritik. En tidigare Trumpmedarbetare framställer Pompeo som ”den mest underdånigt inställsamme och krypande personen i Vita Huset”.

Pompeos omvandling reflekterar den större berättelsen om vad som hänt med det republikanska partiet i USA, fortsätter Susan B. Glasser, från ringaktning till reservationslös beundran med på sin höjd ett mummel av kritiska synpunkter.

Pompeo hör till de politiker som har och haft mycket nära kontakter med de båda högerextrema miljardärerna bröderna Koch, som har stort inflytande över det republikanska partiets teapartydel och därmed över amerikansk poltik.