Högre allmänna läroverket för gossar i Helsingborg (som senare blev Nicolaiskolan vid Bergaliden) var när jag gick där på 1950-talet en manlig värld. Eleverna var just gossar. Lärarna var nästan utan undantag pondusfyllda manspersoner. De satte avtryck i eleverna, goda och dåliga.

Jag får låna ett ”klassfoto” av lärarkollegiet på gossläroverket. Bilden är tagen 1948, fyra–fem år innan jag själv började realskolan där.

De bra lärarna minns jag med glädje, de inspirerade och fick tillvaron att växa. Längst fram till höger sitter, för att bara nämna ett namn, Erik Gustavsson, min lärare i matte och fysik. Hans briljans och naturvetenskapliga glädje satte avtryck, kanske bidrog han till att jag efter studenten läste astronomi i Lund och ville bli astronom.

En av de andra lärarna glömmer jag aldrig, av andra orsaker. Jag gick i första klass. Efter en rast kom elvaåringen som var jag in i en av skolans stora korridorer. Jag var glad, på sin höjd uppspelt, knappast skrikigt störande. Då blev jag slagen av en av dessa lärarherrar. Han gav mig en hård örfil, som nästan fick mig att falla omkull. Efter alla dessa år minns jag händelsen med djupaste obehag, som godtycklig, sadistisk och kränkande. Nu ser jag mannen som utdelade örfilen på bilden och ryser.

Hur formades och deformerades vi som gick i det där gossläroverkets auktoritära manliga värld?