Den 24 april kommer kriget till Sverige med jähtteövningen Aurora 23

Den 24 april kommer kriget till Sverige: inte som ”inte som riktigt krig, bara som militärövning, men ändå”. 26 000 soldater och annan militär personal deltar.

Aurora 23 heter denna, den största militärövningen i Sverige på 30 år. Den kommer att märkas i stora delar av landet. 

Runt 26 000 personer deltar i militärövningen. Ett antal krigsplacerade som gjort värnplikt eller är tidvis tjänstgörande soldater har inför Aurora fått inkallelseoder. När mobiliseringsmeddelandet går ut via Sveriges radios P4-kanaler den 24 april, ska de åka till sina förband för att hämta utrustning och sättas in mot den fiktiva fienden.

Sveriges förmåga att ta emot utländsk militär hjälp enligt det så kallade Värdlandsavtalet blir ett av de viktigaste övningsmomentet. Förutom svenskar deltar soldater från 13 länder. Från Norge kommer cirka 700 amerikanska marinkårssoldater. Ett hundratal brittiska soldater skall säkra hamnen i Oskarshamn och flygplatsen så att Sverige kan ta emot en motoriserad skyttebataljon på 1000 finska soldater.

Förutom Jas 39 Gripen skall även till brittiska Typhoon och finländska F18 öva. Stridsbåtar och korvetter ska öva längs kusterna i södra Sverige. USA deltar med en jagare.

Det är främst i Skåne, Småland och på Gotland som Aurora kommer att synas och höras.

    Stridsövningarna sker främst på övningsfält i Småland och Skåne. Över Rinkebyfältet i Skåne kommer 120 polska fallskärmsjägare att hoppa för att skydda en fientlig landstigning.

Aurora 23 pågår 17 april – 11 maj. I Skåne kommer övningarna att hålla till På flera platser:

Ystad: Övningar både på skjutfält och i tätort. Skottlossning med lös ammunition. 26 april-10 maj.

Hässleholm: Militära transporter 3 – 11 maj till och från övningsområden.

Kristianstad: Stridsövningar på övningsfält. Fallskärmshoppning över Rinkaby. Transporter av tunga stridsfordon. Flygverksamhet. 24 april-11 maj.

Simrishamn: Skarpskjutning med Archerartilleri, stridsvagn 122, stridsfordon 90, granatkastare och stridsflyg Jas Gripen på Ravlunda skjutfält. 24 april-11 maj

Lund, Sjöbo: Strider med tunga stridsfordon på övningsfält. Förband grupperar på civil mark. Tunga transporter på civila vägar. 24 april-11 maj

Källa: Försvarsmakten.

Många är kritiska mot Aurora 23. Särskilt i Skåne finns planer på en rad protestmöten, skriver Ingalill Bjartén. Platsen är ännu inte fastställd men kan bli den 18/4 kl 17 på Tinas Bullen och Bönan Café i Tomelilla.

Nätverket Nej till Nato i Helsingborg har enats om den plattform som ligger till grund för manifestationen i staden som kommer att hållas i Ångfärjeparken väster om Hamntorget. Detta kommer att ske lördagen den 22 april kl. 14.00. Plattformen utformad som ett flygblad som vi kommer att dela ut kommande två fredagar och lördagar. Manifestationen kommer bara att framställa krav som rör Sverige och Nato och inga organisationsfanor och liknande kommer att finnas med. Alla som är emot Nato och kärnvapen och för fred kommer att kunna delta.

En av talarna är Sören Sommelius Kulturskribent och författare från Helsingborg.

Flygblad och affischer kommer att finnas på Enhetsgruppens lokal, Furutorpsgatan 71, onsdagar kl. 17 – 18.30, torsdag 13/4 kl. 17 18.30.

” Låt oss bli många som visar vår fredsvilja och som vill bevara vår alliansfrihet”, skriver Nätverket Nej till Nato i Helsingborg genom Lasse Persson, so2lasse@gmail.com

850 nya privata försäljningsställen? Vill högerregeringen slopa systembolaget?

I många år har det talats om att tillåta gårdsförsäljning av vin på de nya vingårdar som skapats i södra Sverige. Nu har striden om “gårdsförsäljningen” av alkohol plötsligt blivit angelägen för alkoholhögern, skriver Liv Beckström kritiskt på nättidningen Dagens Arena.

Gårdsförsäljningsutredningen tillkom under den S-ledda regeringens uppgörelse med C och L. Precis som utredningen från 2010 föreslås att lokala vingårdar, bryggerier med mera ska få sälja sina produkter till allmänheten. 

Men orden ”gård” och ”småskalig” vilseleder, fortsätter Liv Beckström. I utredningen står nu att det ”… inte bör vara ett krav att råvaran odlas på den egna gården eller att verksamheten är lokaliserad på landsbygden för att få bedriva gårdsförsäljning.”

Hennes slutsats är att man därmed öppnar för ”gårdsförsäljning” också i städerna ochj det av samtliga kategorier i Systembolagets sortiment.

Hennes slutsats pekar på att ”alkoholhögern” vill avveckla Systembolaget – även om hon inte formulerar det så – och ersätta det med 850 ”privatägda systembolag”, som årligen själva får producera vardera 75 000 liter sprit och upp till 500 000 liter vin och öl.

Sverige fick tillsammans med Finland behålla sina monopol vid EU-inträdet. Till skillnad från övriga EU såg de båda länderna inte alkohol som vilken vara som helst, utan ville med en avvägning av pris och tillgänglighet begränsa missbruket. Ett antal nya alkoholbutiker äventyrar förstås Sveriges fortsatta monopolförsäljning. 

Liv Beckström tror att förslaget blir en väg för tillverkare från EU att själva öppna ”gårdsförsäljning” i Sverige, för att inte konkurrensmässigt diskrimineras. 

Men alkohol skadar folkhälsan och att förslaget äventyrar den påminner ett stort antal tunga kritiska remissinstanser om, medan de positiva främst ser fördelarna för företag.

Samtidigt har nyligen två nya rapporter presenterats som visar hur redan små mängder alkohol ökar cancerrisken, och att alkoholens roll för högt blodtryck underskattats – och är okända för svenska folket.

Socialminister Jakob Forssmeds (KD) ser riskerna, konstaterar Liv Beckström. Han ser riskerna i arbetet med lagförslaget i all dess komplexitet. Ändå vill både justitieministern och näringsministern skynda på processen och kritiserar en regeringskollega, trots att frågan inte ligger på deras bord.

”Alkohollobbyn tar i från tårna och går därmed emot en växande grupp unga med hälsomedveten livsstil”, konstaterar Liv Bäckström.

Näringsutskottets ordförande Tobias Andersson (SD) antyder att det hela drar ut på tiden ”för att ansvarig minister riskerar att resonera annorlunda i frågan”.

Timbros EU-ansvarige Carl Albinsson kräver (SVD 25 mars) att Forssmed byts ut om inte gårdsförsäljningen snabbt kommer på plats.

Otåligheten är respektlös, inte bara mot Forssmed, utanmot hela svenska folket, som inte frågar efter ”gårdsbutiker”.

Och dessutom förödande för folkhälsan.

Är det vi ser nu början till slutet för Systembolaget och den svenska modellen, kan man fråga sig. Väntar inom några år att kvartersbutiker, livsmedelsbutiker med flera ska göra öl, vin och sprit lika tillgängligt här i Sverige som i Danmark?

Frågan om rimlig gårdsförsäljning av vin på de skånska vingårdarna är trots allt något annat än att som den nya utredningen öppna slussarna för storskalig försäljning från producenter både i EU och och Sverige.

Är inte de flesta svenskar trots allt nöjda med Systembolagets nuvarande modell, som både värnar om folkhälsan och om tillgängligheten för de drycker det gäller?

Bilden: Alkoholförsäljning modell Danmark.

Folkräkning mot den ”oansvariga migrationspolitiken”?

Regeringen avsätter 500 miljoner kronor och ger Skatteverket i uppdrag att genom en folkräkning gen en storskalig nationell folkomröstning ge en lägesbild av vilka som befinner sig i landet.

Vid torsdagens presskonferens stod Åkesson/SD bakom en talarstol märkt ”regeringen”. Det här är en fråga som Sverigedemokraterna drivit länge.

– Det känns otroligt viktigt att det här arbetet kommer igång, säger finansminister Elisabeth Svantesson (M). 

Den nationella folkräkningen aviserades redan i Tidöavtalet. Det blir den första sedan 1990.

” Vi har en ordförande i justitieutskottet som heter Richard Jomshof och är en riktig liten rasist”, skriver Karin Pettersson i sitt veckonyhetsbrev på torsdagsmorgonen från Aftonbladet kultur. Enligt Jomshofs ”folkutbytesteori” twittrade han att ”svenskarna är en utrotningshotad ras” och att denna ras håller på att gå under av att människor av annan härkomst flyttar hit.

”Detta är ren, oförblommerad rasism”, suckar Karin Pettersson och fortsätter ”Jag kan för mitt liv inte förstå hur liberalt sinnade personer eller för den delen borgerliga anti-rasister kan förlika sig med att samarbeta med den här Breivik-skiten. Låt mig vara tydlig, detta handlar inte om nivån på invandring, att Sverige har problem med integration eller bla bla bla. Detta handlar om att Jomshof rakt av menar att människor har olika värde. Det äcklar mig något så oerhört.”

Jomshof talar om svenskarna som ”en ras”. Hur ska man definiera svenskar och svenskhet. Är skåningar svenskar? De har ju danska rötter, låt vara några generationer tillbaka, men många viftar än i dag med rödgula flaggor som om skåningar vore en ras. Min mamma föddes i Köpenhamn. Enligt denne justitieutskottets ordförande är jag därmed antagligen inte svensk.

Jomshof är för övrigt inte heller själv antagligen pursvensk. Han växte upp i Helsingborg men hette tidigare Lohikoski i efternamn efter sin far, som invandrade till Sverige från Finland på 1960-talet.

Han har också vid flera tillfällen manifesterat sig som öppen rasist. Wikipedia citerar ett antimuslimskt anförande i riksdagen den 16 oktofber 2013, där Jomshof bland annat påstod att islam, till skillnad från kristendomen, är omoralisk och våldsbejakande. I samma anförande jämförde Jomshof islam med nazism och hävdade att religionen inte är kompatibel med fred och jämställdhet i ett demokratiskt samhälle. 

Det var inget tillfälligt utbrott. I SVT-programmet ”Sverige möts” den 9 mars 2021 kallade Jomshof islam för ”en avskyvärd religion”.

Denne figur har nu ett avgörande inflytande över den svenska högerpolitikens politik, genom det så kallade Sandöavtalet.

Under torsdagen kom en politisk nyhet som hänger samman med SD:s. Jomshofs med fleras inställning i befolkningspolitiska frågor.  Vid en presskonferens meddelande moderata finansministern Elisabeth Svantesson och SD-ledaren Jimmy Åkesson att ”regeringen tar ytterligare ett steg för eller med Åkessons formulering: 

– På grund av ansvarslös migrationspolitik i decennier har vi tappat kontrollen över vem som bor i det här landet”.

Väntar nu en ”ansvarsfull migrationspolitik” à la Åkesson? Vad innebär det i så fall? Ska graden av svenskhet noteras i befolkningsregistren?

Regeringen avsätter 500 miljoner kronor för en ny storskalig nationell folkräkning. Skatteverket har också fått i uppdrag att ge en lägesbild över vilka som befinner sig i landet.

– Det känns otroligt viktigt att det här arbetet kommer igång, säger finansminister Elisabeth Svantesson (M).

Den nationella folkräkningen aviserades redan i Tidöavtalet. Det blir den första sedan 1990.

Folkräkningen kommer särskilt att inrikta sig på utsatta områden och där kunna genomföras med dörrknackning, skriver SVT.

Bildtext: Regeringen avsätter 500 miljoner kronor för en ny storskalig nationell folkräkning. Skatteverket har också fått i uppdrag att ge en lägesbild över vilka som befinner sig i landet. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) och Jimmie Åkesson (SD) presenterar nästa steg i en nationell folkräkning. Foto: TT

Kina ny stormakt med kärnvapen, ökad militär och ekonomisk makt

Bild: Wikimedia

”Kallt krig mellan USA och Kina?” är den olycksbådande rubriken över en artikel på Arena Essä, skriven av Börje Ljunggren, före detta ambassadör i Kina, författare till bland annat Den kinesiska drömmen – Xi, makten och utmaningarna (2017).

Xi Jinpings makttillträde 2012 innebar början till en ny och annorlunda politisk inriktning för Kina, konstaterar Börje Ljunggren. Under de elva år som gått sedan dess har mycket förändrats i världen.

Två år efter Maos död inledde Deng Xiaoping en nyorientering. Under slagorden”reform och öppning” skapade han en politik som fick Kina att utvecklas i riktning mot det som blivit dagens ekonomiska stormakt.

Under sitt decennium vid makten har Xi, skriver Börje Ljunggren vidare, rört sig bort ifrån Dengs reformorienterade partistat till en virtuell kontrollstat, en ”controlocracy”, med allt större räckvidd.

Kina har blivit ett land med snabbt ökande både ekonomisk och militär makt. Därmed befinner sig USA och Kina nu på en djupt oroande kollisionskurs, menar han.

Risken för ett storkrig mellan de båda stormakterna ökar påtagligt med den nya sithuationen, skriver Börje Ljungren: ”Maktförskjutningar av den omfattning vi nu bevittnar har genom historien alltför ofta lett till krig, men inte sedan Hiroshima.”

Avsaknaden av kinesisk-amerikansk institutionell arkitektur är allvarlig. Mot slutet av Obamas tid som president växte misstron påtagligt, men det fanns ett hundratal arbetsgrupper på olika nivåer, inklusive årliga utrikesministermöten. Allt avvecklades under Trump, och återuppbyggnaden återstår. Ingen del av världen lämnas oberörd. Taiwan blir ett dramatiskt exempel på de risker som världen nu står inför.

Ändå måste i en framtida värld USA och Kina samexistera, fortsätter Börje Ljungren. Den insiktsfulle förre australienske premiär- och utrikesministern och Kina-kännaren Kevin Rudd skriver om en “organiserad strategisk konkurrens”.

Det kräver, menar Kevin Rudd, upprättandet av vissa hårda gränser för respektive lands säkerhetspolitik och agerande, men medger full och öppen konkurrens diplomatiskt, ekonomiskt och ideologiskt. Det skulle också göra det möjligt för Washington och Peking att samarbeta inom vissa områden, bilateralt och i multilaterala fora.” Att konstruera ett sådant ramverk skulle, konstaterar han, vara svårt, men ändå möjligt, och “alternativen är sannolikt katastrofala”.

USA och Kina står tillsammans för en mycket stor del av världsekonomin. Dessutom svarar länderna gemensamt för 40 procent av de globala koldioxidutsläppen. Det innebär att den globala miljöframtiden är beroende av att de båda länderna kan bygga upp gemensamma avtal om de stora miljöfrågorna, allt annat är globalt och miljömässigt förödande.

Med dåligt hanterade konflikter kan konsekvenserna bli svårhanterliga. Det gäller förstås i än högre grad de kusliga konfrontationerna med ryska kärnvapenhot som väcker djup fasa och där också ett framtida Sverige löper risk att bli indraget i en militär konflikt mellan USA och Ryssland, i all synnerhet om kärnvapen finns utplacerade på svenskt territorium.

Sedan 1969 är också Kina en kärnvapennation med 350–400 avfyrningsklara kärnvapenstridsspetsar. Detta är nu en bråkdel av USA:s och Rysslands arsenaler. Aktuella bedömningar gör emellertid gällande att Kinas kärnvapenarsenal kommer att växa till 1000-1500 stridsspetsar år 2030, vilket skulle göra Kina till en tredje betydande kärnvapenmakt.

Putins förödande invasion av Ukraina har återigen förändrat spelplanen, fortsätter Börje Ljunggren. Han menar att de liberala demokratiernas uppslutning bakom Ukraina visar att Ryssland och Kina är på fel sida om historien, på auktoritär reträtt.

Kina har avgjort drivits närmre ett försvagat Ryssland, som är på väg att bli en kinesisk vasall, som inte får falla, och inte kan utmana Kina. USA tvingas därmed till ett säkerhetspolitiskt tvåfrontskrig.

Kommer USA och Kina att konfrontera i ett förödande ”Chip War”?, frågar sig Ljunggren och syftar på att så mycket av den viktig teknologin i dagens värld produceras i Kina och den kinesiska maktsfären.

De perspektiv som dras upp i artikeln har hög trovärdighet och är samtidigt skrämmande. I deras förlängning kan anas både ekonomiska och militära krig mellan världens mäktigaste länder där utgången väcker djup oro. Det är också svårt att se insiktsfulla och handlingskraftiga politiker som skulle kunna avvärja de faror som redan i dag kan skönjas.

20 år efter Irakkriget är landet ännu trasigt

Taleb Al Majli torterades av amerikanska soldater i Abu Ghraib-fängelset för tjugo sedan. Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio

Dessa marsdagar har precis 20 år gått sedan USA:s dåvarande president George W Bush invaderade Irak. Samtidigt med hans också i svenska medier direktsända tal under kusligt dramatiska förutsättningar angrep amerikanska trupper utvalda mål i Irak. 

Det var ett krig som från början till slut byggdes på direkta lögner och ett krig som skulle förändra världen.

På årsdagen påminde Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén om hur krigets lögner inte minst har förändrat USA självt.

Hon betonade i synnerhet att USA 2003 fortfarande befann sig i ett chocktillstånd efter den elefteseptember-attackerna och såg det som den främsta anledningen till USA:s angrepp på Irak.

Under lång tid hade FN:s observatörer under ledning av Hans Blix letat efter massförstörelsevapen i Irak, de vapnen som var lögnaren Bushs huvudargument för anfallet. Några sådana vapen kunde observatörerna inte finna trots många och grundliga undersökningar.

Bush bortsåg från det och byggde kriget på en uppenbar lögn, vilken också svenska politiker och militärer accepterade genom att senare sända trupper till Irak vilka i praktiken stred på Natos och USA:s sida.

Cecilia Uddén menade att Bushs lögner och deras erosion av sanningen beredde vägen för en annan presidents ”alternativa fakta” eller uppenbara lögner som inleddes direkt efter presidentinstallationen. Trump blåljög genom att hävda att det var fler åskådare på hans installation än på någon tidigare presidents. Än värre blev det efter det följande  presidentvalet när samme vettvilling försökte hetsa extremister mot hans legalt valde efterträdare Joe Biden.

USA:s krig i Irak pågick under åtta år till 2011 då de amerikanska trupperna officiellt drogs tillbaka och krävde över en miljon döda (uppgifterna varierar) och 3.3 miljoner tvingades fly sina hem, också till Sverige.

Mer än hälften av Iraks kristna minoritet på totalt 1,5 miljoner flydde utomlands under laglösheten och de eskalerande stridigheter som följde på störtandet av Saddam Husseins regering 2003.  År 2007, fyra år efter invasionen, hade USA tagit emot färre än 800 irakiska flyktingar.

2023 är Irak fortfarande ett trasigt land som präglas av kriget. I huvudstaden Bagdad finns inte el dygnet runt. Spår av kriget syns överallt. De flesta irakier ger USA skulden för allt som drabbat deras land.

USA:s krig blev en direkt orsak till uppkomsten av IS med allt vad det inneburit. USA gjorde sig skyldigt till tortyr av fångar inte minst i det ökända lägret Abu Ghraib. Cecilia Uddén sände i Sveriges radio på årsdagen en intervju med Taleb Al Majli, en av de torterade fångarna. 

Hans nakna kropp lades i en stor pyramid över andra nakna fångars kroppar. Efter tjugo år är han fortfarande både psykiskt och fysiskt märkt av tortyren. Hans liv är ”förstört”. Han har inte fått någon ersättning för sina skador, ingen hjälp, än mindre ett beklagade från amerikansk sida av den tortyr han utsatts för i uppenbar strid uppenbart mot FN-konventioner och allt som rör behandling av fångar. I ett internationellt perspektiv borde USA:s dåvarande president George W Bush gripits och utlämnats till FN:s krigsförbrytartribunal. Men den har ju inte USA anslutit sig till, lika lite som Ryssland.

Just bilderna från fängelset blev symboler för USA:s omoraliska krig i Irak. Det blev också bilderna från den staty som fälldes i centrala Bagdad, föreställande Saddam Hussein. 

Den senare var ren propaganda från USA:s sida. Man ville framställa det som om statyn vältes av upprörda irakier som var tacksamma mot USA för ”räddningsaktionen”. I själva verket var det precis tvärtom. Torget var avspärrat av amerikanska stridsvagnar. Händelsen regisserades av amerikanska soldater, som också satte en amerikansk flagga över statyns huvud – och enkelt kunde ses från det stora hotell i närheten där de flesta internationella journalister bodde. 

Staty på Saddam Hussein i centrala Bagdad välts av amerikanska soldater, som vill få det att se ut som om ”vanliga irakier” dragit omkull den i tacksamhet mot de amerikanska soldaterna.Foto: Wikipedia.

Judisk violinist utvisad från Sverige 1942 togs till Auschwitz – och tre flyktingbarn i år utvisade från Helsingborg till Vietnam efter åtta år i Sverige

Fånge 81952 i Auschwitz: Leif Leiba Wolfberg, violinist som efter kriget bland annat arbetade en tid i norska radions symfoniorkester. Han föddes i Litauen. Växte upp i Norge, flydde efter nazisternas ockupation av Norge under kriget till Sverige, utvisades härifrån, greps av östeerrikisiska alpjägare i centrala Oslo, transporterades till Auschwitz men överlevde mirakulöst. Bild: SCcandinavian Jewish Forum.

Den judiska musikern Leif Leiba Wolfberg tog sig i juni 1941 över gränsen från det av nazisterna ockuperade Norge till värmländska Järnskog. Han var 26 år gammal, av de norska myndigheterna klassad som statslös eftersom han föddes i Litauen, men växt upp hos släkt i Trondheim, läser jag i författaren Ola Larsmos starka ”Tio lektioner i svensk historia” (Kaunitz Olsson förlag, 2021). 

I boken beskriver Larsmo särskilt personer och förhållanden relaterade till nazismen före och under det andra världskriget, med kopplingar också till vår tid. 

Wolfberg är musiker, violinist, sökte asyl i Sverige men avvisades och återvände till Norge. Där greps han av österrikiska alpjägare i centrala Oslo, fördes till polska Szczecin och skickades vidare till Auschwitz, dit han anlände den 11 december 1942. Han fick fångnummer 81952 intatuerat på sin arm. 

Under några månader den hårda vintern går han ner i vikt från sextioåtta till fyrtiofem kilo. Men han överlever. Och en morgon 1943 ropar någon efter honom vid uppställningen, ”Wo ist der Geiger?”, Var är vilolinisten? Han har blivit uttagen till lägerorkestern, omplaceras, ”gör om sig” från judisk fånge till norsk, genom att riva av sig den gula Davidstjärnan och sätta ett vitt N för norrman på sin jacka. Med Bernadottes vita bussar förs han senare med andra norska fångar norrut mot friheten.

Den 28 april 1945 anländer de till Helsingör. Han är en av tre norska judar, som fått åka med bussarna i riktning mot Sverige. Han går ombord på färjan till Helsingborg.

Ute på öppet vatten får Leiba Wolfberg ett nervsammanbrott. Han står på öppet däck, under en blå himmel och gråter hysteriskt, kan inte sluta. Sverige är inom synhåll, han får leva, och han kan inte sluta gråta.

Leiba Wolfberg kunde längre fram återvända till Norge, arbetade en tid i norska radions symfoniorkester, gifte sig och fick två döttrar. Han dog hemma i köket, omskakad av att någon just ristat in hakkors på hissdörren i hans hus.

När jag läser i Ola Larsmos bok om Leif Leiba Wolfberg och hans behandling under krigsåren och nazismen som flykting i Sverige och Norge går mina tankar till de tre vietnamesiska systrarna som i dagarna utvisats från Helsingborg och Sverige, där de bott i åtta år, utan att ha anhöriga i det land de lämnat för länge sedan. Den äldsta av dem, Quyen, är tjugo år, har tagit studenten och fått fast jobb på Helsingborgs lasarett. De yngre, Tram och Vy, är 16 respektive 11 år gamla. 

Vietnam 2023 är inte som Nazityskland under kriget. Men vad är det för flyktingpolitik som bedrivs av den svenska högerregeringen i samarbete med högerextrema sverigedemokrater? Har inte Sverige skrivit under FN:s barnkonvention? Hur kan man så cyniskt och omänskligt för livet skada tre flyktingbarns liv, i Sverige, 2023??

Hur har Sverige så snabbt kunnat förvandlas till ett djupt främlingsfientligt och intolerant land som behandlar barn och utsatta flyktingar så vedervärdigt?

Det här är verkligen inte det Sverige jag varit stolt över och levt i under min tid på jorden. 

Tre systrar, Quyen, Tram och Vy, med rötterna i Vietnam men sedan åtta år bosatta i Helsingborg utvisades 2023 från Helsingborg och Sverige. Foto: Björn Lilja, Helsingborgs Dagblad.

Riksdagen fattar beslut om svenskt Natomedlemskap

Riksdagen röstade på onsdagen för svenskt Natomedlemskap efter en behandling av frågan som inte lever upp till grundläggande demokratiska principer. Sverige har i opinionsundersökningar under mycket lång tid haft en klar majoritet av Natokritisk befolkning. Att många bytt åsikt under den senaste tiden hänger samman med Rysslands folkrättsvidriga krig mot Ukraina och är begripligt. Men beslut fattade av rädsla och i stort sett utan någon offentlig debatt är okloka. Också detta.

Med röstsiffrorna 269 mot 37 röstade riksdagen för svensk Natoansökan och -anslutning. Bara två partier, vänsterpartiet och miljöpartiet, röstade mot beslutet.

– Detta är ett av de viktigaste säkerhetspolitiska besluten någonsin för vårt land, sade utrikesminister Tobias Billström (M), skriver Dagens Nyheter. 

Visst är det ett viktigt beslut, men det är otroligt uselt analyserat och genomlyst.

”Vänsterpartiets politik leder Sverige till krig och misär”, pladdrade moderaten Ann-Sofie Alm, vad hon nu menade med det.

Den farligaste konflikten för Sverige är att bli en del av en storkonflikt mellan Ryssland och USA. Med kärnvapen på svensk mark skulle risken för ett kärnvapenkrig i Sverige och mot Sverige öka dramatiskt, oavsett vad Alm tycker. 

På Gotland står amerikanska Patriotmissiler riktade eller möjliga att rikta österut. Också dessa kan bli mål i en krigssituation som kan alldeles särskilt drabba och sarga Gotland och Sveriges östra delar.

Helsingborgs hamnar och läge vid Öresunds smalaste del gör staden till ett mål för en angripande makt som vill kontrollera vattenvägarna och därmed också till ett tänkbart prioriterat mål vid ett kärnvapenkrig.

Ingen talar om konflikter som kan lindras eller förvärras. Ingen tycks ha en tanke på konsekvenserna av Natobeslutet.

Sverige har varit alliansfritt under över 200 år och samtidigt levt i fred, utan att bli inblandade i de stora krigen, som drabbat våra grannländer. Detta trots att grannarna var mycket farligare då, som Nazityskland och Sovjetunionen. 

Alliansfriheten har varit något positivt, en del av min egen och många andra svenskars nationella identitet. Allt har inte varit enkelt, men ändå.

Sverige har trots alla ”snedsteg” kunnat spela viktiga roller i olika sammanhang, fredsbyggande och konflikthanterande liksom inte minst genom att ta emot flyktingar från våra grannländer. 7000 danska judar kom hit hösten 1943 för nu 80 år sedan. För många från Finland och de baltiska länderna var Sverige ett viktigt välkommande land att fly undan krigande sovjetiska och nazistiska trupper.

Att Sverige som demokratiskt land nu fattat ett så dramatiskt beslut utan ens en rudimentär offentlig diskussion om för- och nackdelar med alliansfrihet eller om konsekvenserna av kärnvapenutplaceringar i Sverige är bedrövligt och tyder på djup politisk inkompetens. 

Och hur är det med Sveriges roll i tänkbara storkonflikter i de arktiska haven, där både olja och andra naturresurser kan skapa förutsättningar för militära konfrontationer? Ska Sverige gå in i ett möjligt krig i Arktis för att säkra USA:s intressen?

Hur ska ett militariserat Nato-Sverige på allvar kunna bygga fred. Hur ska ett Natobeväpnat Sverige kunna leva upp till välfärdens utmaningar. Frågorna är många.

Bilden: Bilden: Med röstsiffrorna 269–37 klubbades på onsdagseftermiddagen Sveriges anslutning till Nato. 43 ledamöter var frånvarande. Foto: Roger Turesson/Dagens Nyheter.

Inga vinterspel till Sverige!

Är de Olympiska spelen färdiga för nedläggning? Foto: Michel Euler/AP/SvD.

”OS hör hemma på museum” var rubriken på en helsidesledare i Svenska Dagbladet (25/2), skriven av författaren Lena Andersson. Hon utgår från Olympiska kommitténs fråga till Sverige om ”vi” är villiga att stå för värdskapet till Vinter-OS 2030, vilket inget land hittills visat intresse för. Hon skriver:

” Kreativ förstörelse är livets princip, beständighet är tänkandets. Världen kan inte bara fyllas på, somligt måste också upphöra. Helst sker det naturligt, när fenomenen fått något så uppenbart bedagat över sig att de inte utövar samma lockelse.

Olympiska spelen hör numera dit. Deras epok är över. Tecknen på att strålglansen har mattats är många.”

Varföre ska Sverige agera värld vid vinter OS 2030, bara därför att inget annat land vill det, undrar Lena Andersson.

Lena Andersson ser många tecken på förlorad strålglans hos de olympiska spelen. Ett grundläggande tecken är att de tre klassiska orden i OS motto, citiusaltiusfortius, (snabbare, högre, starkare), vilka valdes av den franske aristokraten Pierre de Coubertin, som 1894 grundade den första Olympiska kommittén, har kompletterats med ett fjärde communis. ” Det är som att låta tre smäckra skulpturer följas av en säck potatis”, morrar Lena Andersson. Hon ogillar ”det gemensamma”.

OS-mottot är ändå mindre viktigt än kommersialiseringen av spelen. Allt tycks vara till salu, också med mutor, pengar under bordet, svarta pengar. Den olympiska kommittén har visat sig lätt att muta och köpa. Arrangörer med stora ekonomiska resurser och auktoritära beslutsvägar har fullständigt hänsynslöst utnyttjat rättslösa gästarbetare. Många av dessa har fått betala med sitt liv.

”OS-tanken fick sin klarhet och kraft”, fortsätter Lena Andersson, ”av att ställas i motsättning till två fiender, penningen och kriget.” 

De olympiska spelen var från början tillägnad amatöridrotten. Det känns längesedan nu. Allt bjuds ut, inte minst TV-rättigheter, men också sådant som medaljer, topplaceringar och världsrekord har placerats på en världsmarknad för högstbjudande. 

Än värre har det blivit då det gäller det förr självklara företrädet för det icke-kommersiella. På idrottsarenorna finns det inte alls. Förr tävlade amatörer mot varandra. Nu är elitidrottarna en kringresande cirkus som showar på arena efter arena med rejäl betalning.

Värst är det när det gäller sändingstillstånden för icke kommersiella kanaler som SVT, som inte har en chans att hävda sig mot dollartyngda medieföretag.Vem vinner på det? Knappast publiken, inte heller de idrottande. OS hörde 1900-talet till summerar Lena Andersson. I dag grumlas idrottens natur av pengar. Förfallet har gått så långt att det förefaller oåterkalleligt. Därför bör Sverige också tacka nej till värdskapet för vinter-OS-et 2030.

Lyd och skjut – aldrig på våra gator! Bertil Englerts ”Universal soldier” på Dunkers, på årsdagen av Rysslands krig mot Ukraina

Bertil Englerts freds och antkrigskonstverk Universal Soldier visas under våren i entrén på Dunkers kulturhus. Foto: Stefan Lindqvist/HD.

Vi lever i en mörk tid. Ett hänsynslöst krig pågår Europa, i det plågade Ukraina, där ryska soldater härjar och dagligen begår grova brott mot krigets lagar genom att skicka dödande projektiler mot skyddslösa människor, mot skolor, sjukhus, teatrar och museer.

Kreml hotar med kärnvapenkrig och yttersta domen. Mänsklighetens undergång? Vad kan vi göra? Tiga och huka i uppgivenhet? Eller?

Konstnären Bertil Englert hukar inte. Han har gjort Sveriges kanske viktigaste freds- och antikrigskonstverk, Universal Soldier. Det visar vad krig gör med människor, det manar till fred och lösningar med ickevåld i Mahatma Gandhis och Martin Luther Kings anda.

Genom hela Bertil Englerts konstnärskap finns ett djupt engagemang för freden. Han går i Gandhis och Kings fotspår med sitt budskap om fred på jorden och men också om fred med jorden i Elin Wägners efterföljd.

Som ung konstnär blev Bertil, min vän sedan många år, medveten om krigets och våldets destruktivitet när Martin Luther King mördades, den 4 april 1968. Sedan dess har återkommande teman i hans konst varit att verka för freden, att hylla naturen och djurens världar liksom universums ofattbara skönhet.

Ett exempel på det sistnämnda finns här i Helsingborg i Maria Park, den stora ”Saturnus”, som bygger på planetens ringar men också visar glimtar av universums gåtfullhet.  På nära håll finns i Ängelholm den fina ”Hyllning till daggmasken”, som handlar om ”den undre den nedre bonden” (med Harry Martinsons ord), och med en bortåt tre meter hög skulptur som påminner om daggmaskens nödvändiga insatser för människans liv och odlande.

Just i dag, den 24 februari, är det ett år sedan det ryska angreppet på grannlandet Ukraina inleddes, det som blev början till ett år av barbari i Europa och ett krig präglat av krigsförbrytelser och mord på civila i en skala som borde vara otänkbar år 2023.

Den 24 februari är en sorgens dag, men också en dag för fredsaktioner och protester mot kriget. Vad kunde vara bättre än att som här och nu visa det drabbande verket ”Universal soldier”. Låt oss för fredens och konstens skull ta emot och begrunda Bertil Englerts skulptur, med dess livsviktiga fredsbudskap!

Med fem dryga två meter höga skelettsoldater i järn sammanvuxna med sina gevär visar Bertil som i en serieteckning hur krigande soldater bit för bit kan förlora sin mänskliga förmåga till inlevelse, till mänsklighet och smälta samman med sina vapen.

Därför är Universal soldier särskilt viktig en dag som denna när cyniska makthavare hotar sina så kallade fiender med kärnvapenkrig och total ödeläggelse, en utplåning av människan och det mänskliga så kuslig att den är svårt att föreställa sig.

Det är min stilla förhoppning att skulpturen som unikt fredskonstverk till slut kan få sin plats i det offentliga rummet. Jag inser att det inte är enkelt men ändå inte borde vara omöjligt.

Nu kan vi se Universal Soldier på Dunkers. Det känns bra! Helsingborg behöver fredsskulpturer, konst för freden. Under andra världskriget gick ju gränsen mellan krig och fred just här genom ”vårt” Öresund, det får vi aldrig glömma, det var hit de judiska flyktingarna från Danmark kunde rädda sig hösten 1943. Här firade danskar och svenskar den efterlängtade freden försommaren 1945 på Hamntorget. Just i år har vi i Norra hamnen fått en viktig ny minnesplats för Förintelsen och dess offer med fredsmäklaren Raoul Wallenbergs portfölj som ett fredsmonument, en skultpur av Gustav och Ulla Kraitz, besläktad med deras verk utanför FN:s högkvarter i New York. 

2023 hör Helsingborg genom sitt läge och sina hamnanläggningar till de svenska platser som i en tänkbar kärnvapenkonflikt kan bli prioriterade mål för skrupellösa angripare. Också därför borde det vara angeläget att manifestera Helsingborg som en Fredens stad.

Universal Soldiers fem skelettsoldater ” stampar och trampar” som med konstkritikern Bengt Olvångs formulering i Aftonbladet, ”men ju mer de stampar desto mer reduceras de. Skallen försvinner och ryggrad och gevär blir ett. De blir alltmer ”funktionella”. Han fortsätter: ” Lyd och skjut! Är snart de enda ord som behövs.”

Lyd och skjut? Aldrig på våra gator!

***

Universal Soldier bygger på en protestsång från 1963 med samma namn, en sång mot krig, skriven och framförd av den kanadensiska sångerskan och låtskrivaren Buffy Sainte-Marie, i vilken det bland annat heter:

”He’s the Universal Soldier / and he really is to blame. / His orders come from far away no more. / they come from here and there and you and me, / and brothers, can’t you see / this is not the way to put an end to war.”

Anförande hållet på Dunkers kulturhus 24.2.2023 av Sören Sommelius vid vernissagen där av Bertil Englerts ”Universal Soldier”, på årsdagen av Rysslands hänsynslösa krig i Ukraina.

Med föreningen Förord kommer den nya litteraturen til Helsingborg

Poeten Athena Farrokzhad (i mitten) under Förords, Helsingborgs nya lityteratursällskaps lithteraturfestival Frost på stadsbiblioteket i lördags. Foto: Sören Sommelius.

Helsingborgs nya litteratursällskap har som namn det fyndiga och uppfordrande namnet Förord, som ska uttalas i två orddelar, ”För” + ”Ord”. Man presenterar sig på nätet så här:

”Vi är fula, fina, ålderdomliga, trendiga, blodiga, svärmande, nervkittlande, kontroversiella, smekande, värkande och verkande, lekfulla, ljudliga och ljumma. Vi är en litterär plattform i nordvästra Skåne där lokala poeter, skribenter och författare kan vända sig för att inspireras och utbyta kunskap. Tillsammans växer vi och kan skapa en miljö som lever av samarbeten. Av att höras. …”

Förord är, som framgår av namnet, en förening som verkar för orden, ja för läsning och skrivande, särskilt i nordvästra Skåne.

I styrelsen för För Ord sitter bland annat  EliSophie Andrée, känd från Höganäsbaserade ”Alla tiders teater” som gjort sig känt för årliga sommarteateruppsättningar på Krapperup, där EliSophie på sistone varit huvudförfattare. Hon arbetar nu som skapare och huvudförfattare med en TV-serie för Viaplay som kommer att visas under 2023. Ett annat bland flera namn namn i den nya föreningens styrelse är Michaela Hennig från ambitiösa Litteraturkanalen, verksam från Raus, med filmade författarintervjuer och kommenterande boktips.

För Ord arrangerade i lördags eftermiddag en glimrande härlig och hjärtevarm halvdags Frostlitteraturfestival med tiotalet författare, de flesta med anknytning till Helsingborg och Nordvästskåne. Den genomfördes i stadsbibliotekets för dagen helfyllda cafeteria. Det om något visar att det inte bara finns ett eftersatt behov utan ett rejält sug efter författarframträdanden i staden. Varken Dunkers eller stadsbiblioteket har precis varit på bettet i sådana sammanhang, där bland annat Höganäs haft ett mycket mer levande utbud, genom aktivt samarbete mellan biblioteket, bokhandeln och Tivolihuset. 

Frostfestivalen inleddes med två veteraner, Helsingborgsförfattaren Conny Palmqvist, och Helsingborgs Dagblads krönikör Stefan Lindqvist. Conny har skrivit en rad väsentliga böcker om andra världskriget i Danmark och på den svenska sidan av Sundet.  Senare i år kommer han med en ny bok som ger en ny bild av Jane Horney som mördades under kriget. Han har tidigare skrivit om ”Sundets röda nejlikor”, men också böcker för unga läsare. Stefan Lindqvists krönikor har getts ut samlade i flera volymer.

En av de senaste årens mest spännande svenska poeter, Athena Farrokhzad, hade också tagit sig till bibblan i Helsingborg med sin fjärde diktsamling ”Åsnans år” som kom ut 2022. Hon berättade om boken och om sitt skrivande.

– Jag ser mig själv i första hand som en läsande människa. Mitt skrivande kommer ur läsandet. Varje diktbok brukar ta lång tid, men min senaste tillkom som i ett delirium. 

– Det är en bok som uteslutande handlar om åsnor, fastän den också myllrar av andra djur alltifrån hundar till flugor.

Dessutom Deltar många av Förords yngre författare, som ”Nya röster”, i samtal och uppläsningar. Här finns Helsingborgsförfattaren, dramatikern och skådespelaren Danjin Malinovic som förra året gav ut sin andra bok, ”En helt vanlig man”, med undertiteln ”Pappa, make, krigsförbrytare”, som bygger på djupintervjuer med en dömd krigsförbrytare.

Josefin Hansson har skrivit diktsamlingen ”Ur askan en drake”.

– Många tjejer fastnar i föreställningar och egna krav på sin duktighet, vilket kan påverka deras psykiska hälsa. I min bok blir draken en motpol till ”den duktiga flickan”. Min bok är också en skildring av kvinnokraft. 

Som helhet väcker Förord och festivalen Frost riktigt positiva förväntningar. Helsingborg har alldeles för länge varit en stad där allt som inte ryms inom de fasta institutionerna skamligt lämnats att förtvina. Behandlingen av den jemenitiska fristadsförfattaren, som efter två år i Helsingborg vräktes och kastades ur staden av den politiska ledningen, är nog det värsta exemplet. 

Förord är något helt annat och jag hoppas att med den en generation nya lokala författare kan få växtrum i kulturinstutionernas mylla.