Ofattbart att de borgerliga politikerna vill förstöra också Sundspärlan, gamla Folkets park i Helsingborg, säger Jan Andersson, socialdemokratisk politiker.

Folkets Hus är till salu därför att kommunen inte ville stödja en ”enskild förening” (ABF) med hyran. Den ”enskilda föreningen” HIF:s dåliga affärer är en helt annan sak, kommunen går på ett bräde in med sju-åtta gånger mer till HIF än vad ABF skulle behövt.

Men fotboll är ju en annan sak än kultur och historia i den här staden, där satsningen på fotbollsläktare på en halv miljard kan följas av en nästan lika stor insats på ett parkeringshus i berget ovanför Stortorget.

Inte bara Folkets Hus är obekvämt och ska förskingras. Läser i Lokaltidningen att Sundspärlan står på tur, gamla Folkets park som varit just arbetarrörelsens men också alla helsingborgares plats för förstamajtal, danskvällar, konserter och teater alltsedan slutet av 1800-talet.

Stans borgerliga politiker vill bygga bostäder på Sundspärlans tomt. Därmed skulle ännu en kulturinstitution i den södra delen av Helsingborg gå under. Man förstör en historisk plats, bygger segregation och massakrerar en traditionell kulturinstitution.

Den socialdemokratiske politikern Jan Andersson, som också är ordförande i Sundspärlan AB, tycker att det är ofattbart:

– Man tittar varken på historien, nutiden eller framtiden. Det har bedrivits nöjesverksamhet här sedan 1895 och Sundspärlan besöks årligen av 80 000 personer.

På sin Facebooksida skriver Jan Andersson att han talat med några av de 360 besökare som deltog i tisdagsdansen:

”Dessa personer kan på intet sätt förstå att staden ens diskuterar att riva byggnaden och därmed också lägga ner en så välfungerande verksamhet.”

Men arbetarrörelsens historia ska tydligen raderas ut i Helsingborg, som om den aldrig funnits, här var det bara Henry Dunker som byggde framtiden och inte Mäster Palm.

Stadsbyggnadsnämndens ordförande moderate Christian Orsing utnämnde för något år sedan ABF till ”socialdemokratins stormtrupper”. Med den världsbilden och det språkbruket är för honom gissningsvis Sundspärlans tisdagsdans en skyttegrav i byggandet av ett socialistiskt samhälle.

Nå, det säger han inte, han menar att staden behöver bostäder och ska ”förtätas” (klyschan för dagen).

Med det argumentet kan bygga tiovåningshus precis var som helst, också på Råå, Tågaborg och i Laröd.

 Jag läser i Helsingborgs stadslexikon:

Arbetarrörelsen fick på 1890-talet möjlighet att köpa marken av familjen Siöcrona (släkten), d.v.s. landeriet Fältarp. Priset var 40 000 kronor. Invigningen av Folkparken skedde den 1 maj 1895. Till en början var den gamla gårdens byggnader de enda i parken men 1896 tillkom en täckt dansbana med teaterscen. Under 1900-talets början byggdes parken till med kägel och skjutbana och med det nuvarande teaterhuset 1919.

På 1920-talet tillkom en danspaviljong, som vid den tiden var störst i Norden. På 1930-talet vinterbonades danspaviljongen, för att på 40-talet ut-ökas och byggas samman med en ny restaurangbyggnad. Porträttbysten i parken av Hjalmar Branting är utförd av Carl Eldh och sattes upp 1936.